Alla inlägg under augusti 2014

Av Ann-Louise Ryrvik - 5 augusti 2014 11:40


Alla erfarenheter man gjort, alla händelser man varit med om, alla djur och människor man mött påverkar oss till de vi är idag. Så är det för oss alla. Ibland är det medvetna händelser eller situationer som t.ex längre utbildningar, kurser eller trogna vänner, medan det ibland är det mer omedvetna saker, tex en person man passerade på en gata, ett nyhetsinslag man sett eller en konversation som man hört.

Jag är inte samma människa nu som jag var för en sekund sedan.




Vissa möten eller situationer har lämnat mer spår och påverkar mer än andra. Dessa kan i sin tur ha berett väg och varit förutsättningar för vidare utveckling och för nya tankar vid nya möten. De är en förutsättning för vidare utveckling. Som byggklossar i ett torn, eller stenar i ett byggnadsverk. Inte heller är det bara ”goda möten” som påverkar. Det är bara ett fåtal människor genom mitt liv som jag tyckt illa om och som jag mått dåligt av i mötet, men i förlängningen har de har faktiskt gjort mig till en bättre människa.



Några situationer som påverkat mig mycket i min barndom:


1, Jag kommer ihåg en situation, en vinter, då jag måste ha varit fyra- fem år. En lösspringande svart hund med vitt bröst sprang på vår gård. Min pappa var jätteupprörd. Inte för att hunden sprang lös på vår gård, utan ”jag förstår att den stackars hunden inte vågar gå hem nu, den kommer få mycket stryk….” och så en harang med ”en elak gubbdjävel”, ”man kan ju inte straffa hunden när den kommer hem, då vill den ju aldrig gå hem igen”, ”skulle göra likadant med gubben” och en massa svordomar. Att jag kommer ihåg det så väl och att det har etsat sig fast så hårt är var nog hans ilska, sorg och vanmakt. Han gjorde vad jag vet inget av sina hot att vedergälla, men han påverkade i alla fall mig djupt i mina värderingar. Jag tror att det var den stunden som väckte min förståelse för djurets perspektiv och faktiskt första steget kring inlärning. Och att det är människan som är problemet om djuret inte vill vara med.


2, Pappa hade haft en schäfer när han var ung som hette Ray. Han pratade sällan om denna vovve som varit hans stora kärlek och bästa vän i hans ungdom. Antagligen för att det var för smärtsamt. De gånger han gjorde det så berättade han hur klok hunden var och hur stor hans sorg hade varit när han mist honom. Så stor att han aldrig mer skaffade någon hund. När jag själv sedan skulle skaffa min första hund var valet enkelt. Pappa hade rätt också. Inte en enda gång har jag ångrat mina älskade schäfrar, som varit precis lika fantastiska som hans Ray. Inte undra på att man har tre stycken idag ;-9.


3, Min morfar var också en stor djurvän. Han hade haft hästar hela sitt liv och han berättade ofta om sina kära hästar. Han såg dem definitivt som individer med egna känslor och önskemål. De var hans arbetskamrater i skogen och på åkern. Han berättade ofta om vikten av deras skötsel och att det skulle behandlas väl. Att deras välbefinnande kom först. ”Var man utsliten, kall och hungrig efter en lång dag i skogen, var det ändå hästen som skulle ha sin skötsel först när man kom fram till skogshuggarstugan. Hon skulle torkas med halm och filtar, borstas, ges mat och vatten. När alla göromål var klara och hästen var tillfreds, då kunde man själv gå in göra eld, torka sina kläder och ordna med mat. 

Baga hette hans absoluta favorithäst. Hon och han var som ler och långhalm. Han berättade om hur de busade med varandra.  Han kunde reta henne och hon nöp honom tillbaka. Han berättade alltid om henne med stor kärlek.

Av honom lärde jag mig att hästar kan uttrycka sina åsikter och att det inte är något konstigt med det.  De är också oberäkneliga, speciellt föl och det enda att göra är att försöka undvika att stå i vägen och att reta dem.  Hästar kan sparka och bita. Det är så det är.  Ingen värdering i det.  När jag blev lite större typ 6-7 år och började springa hos grannarnas hästar, hände det att jag kom i kläm.  Jag blev sparkad, biten och omkullputtad. Det var ingen idé att gå hem och klaga visste jag. De hade bara sagt till att jag skulle låta hästarna vara ifred och sluta irritera dem. Jag älskade verkligen hästarna och ville vara med dem så jag sa inget, och det enda att göra var att försöka iaktta och anpassa mig. Att vara observant kring vad som var okey att göra, och vad de ogillade att jag gjorde. Det var trial and error. Många bulnader, lårkakor, skråmor och kanske en spräckt arm.

Idag backar nog de flesta föräldrar upp sitt barn till 100% oavsett hur det betett sig och yrkat på avlivning av  denna ”elaka häst” som sparkar.


To be continued...


Har du några extra tydliga händelser eller människor i din barndom som påverkat dig till den du är idag?





 

ANNONS

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se