Alla inlägg under december 2014

Av Ann-Louise Ryrvik - 30 december 2014 23:04


Idag var jag och Erik och vinkade av Peter och Johan. Peter skulle till Asien på konferens och jobb, och Johan passade på att hänga med. När vi lämnat av dem åkte vi till Universeum.

Ett perfekt ställe att aktivera en 3,5 åring på. Redan vid parkeringen syntes att det var mycket folk där, men Erik var inte mottaglig för argumentet att skippa besöket, utan det blev till att knalla in. Vi har tack och lov årskort vilket är perfekt så att man kan styra hur länge man ska vara kvar och att kanske välja att åka dit en annan dag istället. Extra bra var det i dag, då jag antagligen har gjort mig olycklig om jag varit kvar.


Jag började nämligen irritera mig redan vid "linbanan" upp. Redan där trängde sig folk. Vi väntade och lät andra ta den första linbanan. Medan vi stod där och väntade själva kom fler och fler. Sedan var det till att knö, för alla rusade fram, förbi och vi höll på att bli bortknuffade från den också. Jag har själv inga som helst problem med att pressa mig fram fysiskt med tanke på min kroppshydda och låga tyngdpunkt, men man gör inte så. Barn är en sak, vuxna en annan. Men ja ja. Jag bet ihop och gick vidare.


På väg ned från berget var det fullt i folk och ingen tar någon som helst notis om någon annan. Det är smalt och trångt. Ändå står man och pratar med varandra (om annat än vad som finns där) mitt i vägen. Vi står tålmodigt och väntar, väntar.. till slut blir det en liten glipa så vi kunde knö oss lite diskret förbi. Ja, ja...morr morr....


Nästa gång skulle vi ur en hiss på våning två. Vi stod längst in och istället för att de som stod och väntade på hissen vid våning två väntade och kollade om någon skulle av, så hävde de sig bara in. Vi kom inte av. Visst kunde vi ha skrikit till, tryckt oss förbi folket emellan och tagit oss ur, men så viktigt var det ju inte. Vi fick väl åka upp till fyran och sedan gå ned istället. Inga problem. Men ytterligare ett litet irritationsmoment.


Sedan in bland alla interaktiva experiment. Överallt "lösspringande barn" som knör, knuffas och mammor, ja faktiskt mest kvinnor, som står med andra mammor och pratar med varandra om ditten och datten. Som ett kafferep med syjuntan. Hur i h-vete är man funtad?


Jag lägger tid och engagemang i mina barn. De får uppmärksamhet, beröm och jag ser till att de lär sig vänta på sin tur, att de ger akt på andra barn så att de inte krockar eller puttar någon annan, att de delar med sig... Många av dessa "barnrastplatser" är värsta avträningen. För vad händer? Jo om de väntar på sin tur är det alltid någon som knör, puttar och går före. Om de delar med sig, tar någon annan allt....

Känns inte helt trevligt när ens barn tittar uppgivet på en, helt oförstående om vad som händer.... Varför gör de andra barnen så?

Eriks favoritgrej är när man ska få en kula att snurra i omlopp så länge som möjligt innan den rullar ned i ett svart hål och kommer ut i en låda bredvid. Han är helt salig. Ögonen tindrar. Även andra barn tycker att det är kul. Där rådde definitivt djungelns lag - oj förlåt, det hade varit mer välordnat i djungeln. Mammorna (gissningsvis) stod en bit bort och pratade  medans telningarna höll på med sitt. Stoppade andra barns kulor, tog alla kulorna så de andra inga fick, knödde sig före, bockerade möjligheten för någon annan att komma åt lådan där kulorna hamnar, kastade kulorna o.s.v Jag försökte titta på mammorna flera gånger utan respons, jag fick tillslut blanda mig i barnens förhavanden för det var en annan kille där också som heller aldrig fick något och med hög och tydlig röst säga att man får ta en i taget, att man får vänta på sin tur o.s.v Ingen reaktion från mammorna.

Tillslut var jag så jävla förbannad att jag fick med mig Erik därifrån innan jag fick total härdsmälta och sa eller gjorde något olämpligt som jag skulle få ångra.


Detta var inte första gånge heller. Och det kanske är därför jag går igång så. Allt som oftast på djurparker, nöjesplatser och andra barninrättningar träffar man på dem dessa bortkopplade mammor.  På Kolmården och Bamses värld i somras fick jag t.o.m rycka in och hjälpa personalen när några ungar betedde sig riktigt illa och farligt. Mammorna stod några meter bredvid och pratade och brydde sig inte alls.

Johan tyckte det var så hemskt att han redan innan gått därifrån. Han var helt i chock över hur de betedde sig. 


Jag tycker att om man har skaffat barn så får man engagera sig i dem! Bry sig om vad de gör, uppmuntra dem, bekräfta dem, prata med dem, se till att de lär sig hur man interagerar med andra människor inte bara stjälpa av dem. Är man ute bland andra människor så kan man inte bara släppa barnen vind för våg utan man får släppa sitt ego och sitt självcentrerade liv!

Så om du är en sån! Skärp dig!!!



 



 



      

Inga dinosaurier nu utan mammutar........


 

och en papput!


 

En liten hydda man kunde gå in i och sätta sig på bänkar med renskinn....



Och så fiskar förstås.....


   



ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 29 december 2014 01:12

Brrr...

Ännu en kall dag. Den femte i ordningen tror jag. Jag gillar det inte. Hela jag stelnar och jag vill bara gå i ide tills det blir bättre tider. Tack och lov för elfilten. Den är på hela nätterna och täcke ovan på den också. (Och nej, jag har det inte så kallt i huset :-) ha ha, Jag fryser ändå. )


Hästarna ska ju ha sin omvårdnad ändå, men mycket mer blir det inte. Hörde det ska bli plus om några dagar och då jäklar.




 


 


 


 


 



Inget ont som inte har något gott med sig. Dagen vigdes till kontorsjobb. Det är hur mycket som helst att göra nu inför årsskiftet så jag blev sittande fram till midnatt.

(Därav detta aningen krystade inlägg. Jag har dock som avsikt att ta tag i bloggen igen, för hundrasjuttioelftegången, så jag fick väl skriva lite i alla fall.) 

Godnatt! Nu ska här sovas och drömmas om bättre och varmare tider :-).





ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 22 december 2014 18:19


Vilket underbart väder vi har. Idag har det varit strålande sol och bortåt 7 grader varmt. Det har lugnat sig lite på jobbfronten så jag passar på att göra sådant som är eftersatt och lite inför julen. 

I morse kom bästa hösilagebonden med ett par balar. Med den halva jag har kvar kommer jag att klara mig över i alla fall jul men kanske också nyår.


               


Sedan tog vi tag i grusvägen. Det myckna regnandet har skapat stora hålor och vägen har varit som en puckelpist. Johan och Erik som är jullediga från skolan hjälpte till. Det blev några vändor med hinkar och bilen, men det blev himla bra.


 


När vi tyckte att det dög, så åkte vi ut till gården och kollade om någon av granarna som L-O huggit ned skulle funka som julgran. Vi var inte riktigt rustade för skogen som var som ett träsk. Erik hittade en som han ville ha och vi tog med den hem även om den var långt från perfekt. Vi får se vad lite glitter och kulor kan göra.


       


Ha en trevlig kväll!


Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se