Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 januari 2015 21:23


Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul. 

Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått träna ett par ekipage vid några tillfällen och sedan var det redovisning denna gång. 

Jag frågade efter två ekipage som kunde vara intresserade i facebookgruppen Hundägare i Vänersborg/Trollhättan och på några timmar hade jag fått bortåt sextio sökande. Ur denna digra grupp blev det två utvalda med lotten som hjälp. Det var en galgo espanol med medföljande rhodesian ridgeback och sedan en miniatyrbullterrier med ibland medföljande powderpuff. De var hur sköna som helst!

Vi träffades fyra gånger kring jul och nyår och här är en (lång)film på dem som jag gjort i redovisningssyfte. Tyvärr fick jag inte till ljudet något vidare men den funkar;


  

 

 

Idag gjorde vi lite fordonssök, utomhussök och så introducerade vi doften lagerblad. Riktigt roligt är det.

När jag kom hem körde jag en vända till för att se om jag kunde få en reaktion på lagerbladet. (Förut har vi tränat med eucalyptus.) Efter sex (6!) vändor såg jag att poletten började ramla ned och jag fiskade fram telefonen och började filma och så här såg det ut sedan;

 




Puppis har ett roligt sätt att "dissa" de felaktiga he he. Eukalyptusen har jag tränat in på uppochnedvända krukor, men jag hade så få av dem och de var svåra att göra rent så två av dem hade säkert doft kvar. Därför tog jag dessa tandborstshållarna. Den lilla putten har han nog lärt in på krukorna men de är tunga och har stått kvar, dessa faller dock som käglor =D.


Tack å hej leverpastej!

 

 

 

Av Ann-Louise Ryrvik - 10 januari 2015 00:58


När jag var liten hade jag en liten kanin som jag tränade. Stampe hette han. Jag fick honom och en annan kanin (Rosita) av mina förädrar efter allt mitt tjat om hästar och hundar. Räven tog Rosita, men Stampe klarade sig.

Stampe såg ut som en vanlig, medelstor viltfärgad kanin. Gissningsvis var det en köttkanin av lantras. I vilket fall var det en jättehäftig kanin och vi blev polare. Jag tillbringade enormt mycket tid med honom och jag behandlade honom som en hund. Han kom på inkallning, gick i koppel, kunde ligg, hoppa, göra piruetter och annat smått och gott. En riktig familjemedlem blev det. Han blev nog dryga 10 år och hela familjen sörjde enormt när han gick bort. Alla grät inklusive pappa.


På senare år har jag fått mig förtäljt att ska man träna snabbhet ska man träna hönor och ska man träna tålamod ska man träna kanin. jag kunde inte komma ihåg att det skulle vara speciellt svårt, men åren har gåt och jag kanske var väldigt tålmodig som liten, jag vet att jag tillbringade mycket tid med honom i alla fall.


När vi började förbereda oss på gårdsköp grunnade vi också på ev. verksamheter. Vi kom in på tanken på lantraser och att hålla några djur på gården och kanske ha en genbank. Därifrån dök tanken på mellerudskanin upp. I den vevan skrev också en vän, Michaela, att det fanns mellerudkaninungar på lantbruksskolan i Dingle som ville ha nya hem. Det var en massa tjejkaniner och så en kille. Jag velade länge fram och tillbaka. Det är alltid ett ansvar att ta på sig ett djur. Hinner, vill och orkar man sköta? Träna? Till slut beslöt jag mig för att det var galenskap. Och tackade nej.


Någon vecka senare var jag och Erik på Nordens Ark där det finns en hel del mellerudkaniner. Jag blev helt betagen av hur fräcka de var, skickade bums ett sms till Michaela och så var det klart. "Svante" skulle flytta hem till oss. 


Det har vi inte ångrat en sekund. Han är döhäftig. Och både arbetsvillig och lättlärd. Han springer mest lös i poolrummet (Det ligger ett lock över poolen pga lille Erik. För farligt. ) När jag kommer in i rummet kommer han sladdande. Vad ska vi göra? Träna?  Jag överväger om det är bordercollie i honom ;-).



Några små filmer har vi gjort. Här kommer några.



Svantes första klickerträning; 



Slalom mellan koner;




Zig-zag mellan benen;




Av Ann-Louise Ryrvik - 8 januari 2015 23:17


Eftersom det är länge sedan jag bloggade, så har det hänt grejor. När vi köpte vårt hus för ungefär 16 år sedan, ville vi köpa hela gården. Vårt hus var byggt senare och en bit från gamla bostadshuset (som stått tomt länge) och stall och andra uthus.Gamle ägaren ville inte sälja allt. Han tyckte att det var roligt att hålla på i skogen och stallet var uthyrt till en man som födde upp halvblod. Dock har det alltid varit meningen och vi har alltid fört en dialog. Så i somras drog det ihop sig och strax innan jul skrev vi papper och fick tillträde den 20 december. 64 hektar (12 ha åker).

Hurrey! Efter alla år.

Till våren är det dags att kavla upp ärmarna och börja greja. Riktigt vad vi ska göra av och på gården är inte klart än. Planerna är omväxlande stora och små, snäva och spretiga. Vi får se. Nu har vi i alla fall alla möjligheter och gott om utrymmen. 

I första läget är det till att ta itu med det mest akuta. Det är lite tak som ska bytas, gräs som ska från väggar och så måla....


Här kommer några bilder.... De är från i höstas, men de är finare än nytagna eftersom det är inte så vackert just nu när det är grått, grått och grått....



 

Jag bara älskar vägen upp till (här ned från) gården. Den böljar så vackert.



 

Hundarna utanför ett av uthusen...




      

Boningshuset har stått tomt länge. Att renovera så att det fungerar som bostadshus igen blir nog för dyrt. Vi funderar på att fixa till det viktigaste och ha som kontror och ev. fikarum beroende på vad vi ska göra där.

 


 

Gården är full av stora askar. Underbara träd som ger en speciell känsla. 

 

 

 

  

Stora uthuset. Lada i ena änden....

 

 

 

och stall i andra....

 

  

Ladan är ganska rymlig. På bilden syns knappt halva. Vi funderar på att riva ut hötorken, täta väggarna och göra någon form av inomhushall, så jag kan ha hundkurser även vintertid och när det regnar.

 

 

 

Loke är inne och testar stallet. Det finns sju boxar och en spilta. Eftersom det inte är aktuellt att mina hästar ska stå på box, kanske jag inhyser andra djurarter där, har dem som sjukboxar och/eller boxar till kursdeltagare på hästkurser.




   

Små askar (askträd) växer mot en vacker fond

 

 


       


    




  



   



 

Omgivningarna är fantastiska...




 

Gott om ädla lövträd.




 


 



   

Här var förr en hästhage, längre bort ser man en granne.



 



 



              

Gårdsplanen som är grusad, men som vi får piffa till...

 




Det om det. I alla fall just nu. Vi kommer säkert att återkomma och skriva om vårt arbete med gården här på bloggen.

Hej svejs!




Av Ann-Louise Ryrvik - 7 januari 2015 23:23



Tyckte nog att jag var bra klyftig nu... ha ha. Ville börja bums och se där, en klementin och första uppdraget är löst. Inte så kreativt och oförutsägbart men jag är igång :-).  


Av Ann-Louise Ryrvik - 7 januari 2015 19:18


Detta har jag funderat på många gånger men det har aldrig blivit av. Jag är ju ingen fotograf, men va tusan. Strunt sak samma. Luften är fri och jag vill testa detta. Sen att det inte blir några underverk kanske, men det kan bli en kul upplevelse och kanske en kick i baken att ta tag i min blogg.

Skulle ni vilja komma med glada tillrop och tummar upp så gör inte det ont heller.

Nu kavlar vi upp ärmarna och dammar av kameran =D

Av Ann-Louise Ryrvik - 30 december 2014 23:04


Idag var jag och Erik och vinkade av Peter och Johan. Peter skulle till Asien på konferens och jobb, och Johan passade på att hänga med. När vi lämnat av dem åkte vi till Universeum.

Ett perfekt ställe att aktivera en 3,5 åring på. Redan vid parkeringen syntes att det var mycket folk där, men Erik var inte mottaglig för argumentet att skippa besöket, utan det blev till att knalla in. Vi har tack och lov årskort vilket är perfekt så att man kan styra hur länge man ska vara kvar och att kanske välja att åka dit en annan dag istället. Extra bra var det i dag, då jag antagligen har gjort mig olycklig om jag varit kvar.


Jag började nämligen irritera mig redan vid "linbanan" upp. Redan där trängde sig folk. Vi väntade och lät andra ta den första linbanan. Medan vi stod där och väntade själva kom fler och fler. Sedan var det till att knö, för alla rusade fram, förbi och vi höll på att bli bortknuffade från den också. Jag har själv inga som helst problem med att pressa mig fram fysiskt med tanke på min kroppshydda och låga tyngdpunkt, men man gör inte så. Barn är en sak, vuxna en annan. Men ja ja. Jag bet ihop och gick vidare.


På väg ned från berget var det fullt i folk och ingen tar någon som helst notis om någon annan. Det är smalt och trångt. Ändå står man och pratar med varandra (om annat än vad som finns där) mitt i vägen. Vi står tålmodigt och väntar, väntar.. till slut blir det en liten glipa så vi kunde knö oss lite diskret förbi. Ja, ja...morr morr....


Nästa gång skulle vi ur en hiss på våning två. Vi stod längst in och istället för att de som stod och väntade på hissen vid våning två väntade och kollade om någon skulle av, så hävde de sig bara in. Vi kom inte av. Visst kunde vi ha skrikit till, tryckt oss förbi folket emellan och tagit oss ur, men så viktigt var det ju inte. Vi fick väl åka upp till fyran och sedan gå ned istället. Inga problem. Men ytterligare ett litet irritationsmoment.


Sedan in bland alla interaktiva experiment. Överallt "lösspringande barn" som knör, knuffas och mammor, ja faktiskt mest kvinnor, som står med andra mammor och pratar med varandra om ditten och datten. Som ett kafferep med syjuntan. Hur i h-vete är man funtad?


Jag lägger tid och engagemang i mina barn. De får uppmärksamhet, beröm och jag ser till att de lär sig vänta på sin tur, att de ger akt på andra barn så att de inte krockar eller puttar någon annan, att de delar med sig... Många av dessa "barnrastplatser" är värsta avträningen. För vad händer? Jo om de väntar på sin tur är det alltid någon som knör, puttar och går före. Om de delar med sig, tar någon annan allt....

Känns inte helt trevligt när ens barn tittar uppgivet på en, helt oförstående om vad som händer.... Varför gör de andra barnen så?

Eriks favoritgrej är när man ska få en kula att snurra i omlopp så länge som möjligt innan den rullar ned i ett svart hål och kommer ut i en låda bredvid. Han är helt salig. Ögonen tindrar. Även andra barn tycker att det är kul. Där rådde definitivt djungelns lag - oj förlåt, det hade varit mer välordnat i djungeln. Mammorna (gissningsvis) stod en bit bort och pratade  medans telningarna höll på med sitt. Stoppade andra barns kulor, tog alla kulorna så de andra inga fick, knödde sig före, bockerade möjligheten för någon annan att komma åt lådan där kulorna hamnar, kastade kulorna o.s.v Jag försökte titta på mammorna flera gånger utan respons, jag fick tillslut blanda mig i barnens förhavanden för det var en annan kille där också som heller aldrig fick något och med hög och tydlig röst säga att man får ta en i taget, att man får vänta på sin tur o.s.v Ingen reaktion från mammorna.

Tillslut var jag så jävla förbannad att jag fick med mig Erik därifrån innan jag fick total härdsmälta och sa eller gjorde något olämpligt som jag skulle få ångra.


Detta var inte första gånge heller. Och det kanske är därför jag går igång så. Allt som oftast på djurparker, nöjesplatser och andra barninrättningar träffar man på dem dessa bortkopplade mammor.  På Kolmården och Bamses värld i somras fick jag t.o.m rycka in och hjälpa personalen när några ungar betedde sig riktigt illa och farligt. Mammorna stod några meter bredvid och pratade och brydde sig inte alls.

Johan tyckte det var så hemskt att han redan innan gått därifrån. Han var helt i chock över hur de betedde sig. 


Jag tycker att om man har skaffat barn så får man engagera sig i dem! Bry sig om vad de gör, uppmuntra dem, bekräfta dem, prata med dem, se till att de lär sig hur man interagerar med andra människor inte bara stjälpa av dem. Är man ute bland andra människor så kan man inte bara släppa barnen vind för våg utan man får släppa sitt ego och sitt självcentrerade liv!

Så om du är en sån! Skärp dig!!!



 



 



      

Inga dinosaurier nu utan mammutar........


 

och en papput!


 

En liten hydda man kunde gå in i och sätta sig på bänkar med renskinn....



Och så fiskar förstås.....


   



Av Ann-Louise Ryrvik - 29 december 2014 01:12

Brrr...

Ännu en kall dag. Den femte i ordningen tror jag. Jag gillar det inte. Hela jag stelnar och jag vill bara gå i ide tills det blir bättre tider. Tack och lov för elfilten. Den är på hela nätterna och täcke ovan på den också. (Och nej, jag har det inte så kallt i huset :-) ha ha, Jag fryser ändå. )


Hästarna ska ju ha sin omvårdnad ändå, men mycket mer blir det inte. Hörde det ska bli plus om några dagar och då jäklar.




 


 


 


 


 



Inget ont som inte har något gott med sig. Dagen vigdes till kontorsjobb. Det är hur mycket som helst att göra nu inför årsskiftet så jag blev sittande fram till midnatt.

(Därav detta aningen krystade inlägg. Jag har dock som avsikt att ta tag i bloggen igen, för hundrasjuttioelftegången, så jag fick väl skriva lite i alla fall.) 

Godnatt! Nu ska här sovas och drömmas om bättre och varmare tider :-).





Av Ann-Louise Ryrvik - 22 december 2014 18:19


Vilket underbart väder vi har. Idag har det varit strålande sol och bortåt 7 grader varmt. Det har lugnat sig lite på jobbfronten så jag passar på att göra sådant som är eftersatt och lite inför julen. 

I morse kom bästa hösilagebonden med ett par balar. Med den halva jag har kvar kommer jag att klara mig över i alla fall jul men kanske också nyår.


               


Sedan tog vi tag i grusvägen. Det myckna regnandet har skapat stora hålor och vägen har varit som en puckelpist. Johan och Erik som är jullediga från skolan hjälpte till. Det blev några vändor med hinkar och bilen, men det blev himla bra.


 


När vi tyckte att det dög, så åkte vi ut till gården och kollade om någon av granarna som L-O huggit ned skulle funka som julgran. Vi var inte riktigt rustade för skogen som var som ett träsk. Erik hittade en som han ville ha och vi tog med den hem även om den var långt från perfekt. Vi får se vad lite glitter och kulor kan göra.


       


Ha en trevlig kväll!


Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards