Detta med djurparker är ett tveksamt ämne. Djur skall vara fria i sin naturliga habitat. Samtidigt så finns det bra saker med djurparker också. Framförallt barn men också vuxna får se djur på nära håll. Förhoppningsvis blir mar mer intresserad av dem och bryr sig mer om arternas öde. Har man tittat in i en elefants ögon eller betraktat en giraff som högrest och ljudlöst spankulerar fram, så tror jag att man kommer ihåg det och blir mer benägen att ta hänsyn till dem och bry sig.

För några år sedan var jag i Syd-Afrika. Bl.a till krugerparken och tittade på det fantastiska djurlivet. Så imponerande. Många händelser satte sig oförglömligt i minnet som den natten vi stötte på två giraffer som slogs i  mörkret, lejonhannen som låg alldeles nära i buskaget och tog siesta och förstås familjen noshörning då t.o.m kände mig lite darrig....

Jag tror nog dock att allara mest omvälvande var när vi vid en annan park i Johannesburg fick klättra upp och mata en giraff, mata strutsar eller när vi fick gå in till en kull lejonungar. Så onaturligt men så fantastisk. Detta att ge mata är något alldeles fantastiskt. (Känns lite sjukt egentligen undrar varför!? Kan det vara för att dela mat är en vänskapsgest oss människor emellan och att vi då känner gemenskap med djuren...)

Helt onaturligt i alla fall. Jag försöker rättfärdiga mig själv och mina zoobesök med att dessa djurindivider får offra sin frihet och sina liv för att vi förhoppningsvis ska få större förståelse och respekt för dem och kanske så småning om rädda deras arter...

 Först var vi in på  Borås Tropikhus och sedan på  Borås djurpark; Här kommer lite bilder;

En grön mamba. En sån stackare körde jag ihjäl med bilen i Syd-Afrika...

  

Glasögonkobra

   

En leguan med skön inställning :-)

 

Vacker!!!!

Såna här hade de inte några av i parken...

 

men såna här...

Ett vilt, frigående kattdjur ;-)

 

Katten hängde på tills vi närmade oss de stora kattdjuren - då såg vi den inte mer...

  

Ett av mina favoritdjur.

 

 

 

Buffel

   

Det är lågsäsong och vi var där i slutet av dagen så vi var nästan ensamma. Det gjorde att djuren verkade observera oss mer....

   

Äppelkäkande björn.

    

Värsta skräckinjagande vrålen stod dessa för. Värre än värsta björn, lejon eller dyl..

 

Det fanns inga "skrikapor" i denna del av parken och Erik var för trött för att göra en insats...

 

Hyenan - en nyhet i parken

 

Bongoantilopen stirrade på oss...

  

  

 

det var andra som stirrade på oss också ;-)

Tack å hej, leverpastej!

     

 

           

Jag vaknade i morse med lite skallebank och allmän trötthet. Riktigt surt att gå upp...

Dock i takt med att solen gick upp steg också mitt humör och min ork, och det som verkade bli en riktigt tråkig dag visade sig bli alldeles underbar.

Först iväg med Gubbe, sedan Johan till skola och Erik till dagis. Efter lite jobb, tog jag hästarna en vända. Det var riktigt varmt ute bortåt 24 - 25 grader och det är inte illa för september.

Riktigt roligt med hästarna idag. Det är inte många pass vi gjort och redan nu märks skillnad. Både i vad jag ser, vad jag gör och hur hästarna gör. Är lite gott att äntligen känna att jag är mer trygg i vad jag ska göra och på vilket sätt.

Dagens turliga; Stigbygel i paddockstaket fick Loke att skutta lite och dra en repa. Matte hade inte dragit sadelgjorden så bra men det gick fint ändå. Den hamnade bara pyttelite på snisken, tack o lov, för den var rejält lös. Det var bara att trampa rätt och fortsätta. 

 

Duttige Cazal. Vi fick riktigt trevlig stund i paddocken idag. När vi skulle gå ut så ville han tvunget ligga och sitta (ja, ha mer godis alltså) och vem kan neka en sådan gentleman???

 

Lille Edipo - Fnasket börjar bli lite manligare bakom öronen...och mellan dem också faktiskt ;-).

 

Efter Loke, Cazal och Edipo så är det ju alltid Milous tur. Här sätter han igång beteendeverkstan för att få uppmärksamhet och karamell. Att lipa är ett sött beteende...

 

Å funkar inte det så kör vi en gammal klassiker....

Lite kaffe och jobbmailande och efter det fick det bli en promenad med vovvarna. Även dessa hade en extrasnäll dag med matte. Inte riktigt så flåbusiga som de brukar, bara goá å glada :-).

Tre trallande schäfrar

 

Hej å hå, uti skogen ska vi gå...

   

Puppis och Zack - mina älsklings -kill-hundar.

 

Tjohoo, nu sticker vi och badar i dyhålorna!!!

 

Lite sådana här ramlade jag över och kunde inte bara låta dem stå kvar utan de fick följa med hem.

 

Denne var rejäl.

Eftersom det var sånt skönt väder så tänkte jag ta med mig Erik och Johan och åka till Borås djurpark. Egentligen föredrar jag naturligtvis Nordens Ark, men ur Eriksynpunkt så är nog Boråsparken bättre. Kollade att den var öppen

och det var den. Hämtade upp Erik och åkte för att hämta Johan. Han hade dock gympa på slutet av dan och de hade varit iväg någon annan stans och sprungit, så han var bortåt en halvtimme sen. Vi insåg att tiden var lite kort för att ge oss av till Borås. Vi borde hinna, men på håret, och det vore ju snopet att komma fem minuter över fyra och det är stängt. Vi får ta det en annan dag.

Men vad skulle vi göra nu då?

Vi åkte in till Trollhättan och tog en fika i alla fall. Gött! Gött! Efter fikat lite shopping och sedan bara mys hemma.

                  

Hela dan har Erik varit som en solstråle. Hur smidig och lätt som helst. Kan det vara så här enkelt med småttingar?? Erik har nämligen ärvt mitt humör med mycket frustration, mycket djävlar anamma och ett enormt variabelt humör( jätteglad, jätteglad, skitförbannad, jätteglad, jätteglad...). Idag var han dock gladhela tiden och balanserad

:-).            

Idag var det då dags för Zacks MH. Om någon är nyfiken på att läsa mer om Mentalbeskrivning Hund hittar ni info här;

http://www.brukshundklubben.se/templates/Page.aspx?id=8554

Vi hade kommit med på en beskrivning på SBKs Göteborgsavdelning.  Zack var ende killen för dagen och dessutom den siste hunden för dagen. Vanligtvis, vad jag vet, brukar oftast killarna gå först, men nu var jag och startnumret innan mig kallade till klockan 14.00 Väldigt behagligt! Jag var i god tid så jag hann gå med på hund nummer sex och kika. Det är skönt att ha sett banan innan man ska gå där själv.  Efter lite rastning och vattning av vovve, och därefter samma visa för matte, var det snart dags för oss. Tyvärr hade jag inget medieuppbåd med mig även om det eg. hade varit lite skoj nu i efterhand. Jag har filmat varje MH och MT  förut och vis av erfarenheten så blir det dåligt tittat på dessa filmer sedan. Ska man filma ska man också redigera och det lär ju aldrig hända så, denna gång skippade jag det. Å andra sidan hade det nog varit ganska kul att se i efterhand denna gång..... Nåväl, ni får nöja er med före och efterbild :-).

 

Strax dax... 

Vi satt uppe vid klubbstugan och väntade och han var väldigt lugn och cool. Satt och begrundade hur lugn han är med andra hundar. Inget skällande och buffande på andra, och hur nöjd jag var över det. Det och att han är tillika tyst i bilen trots hundar nära utanför. Tänkte att det nog var strunt samma hur beskrivningen gick. Det är samma hund jag åker hem med som jag kom med, och den hunden älskar jag <3.

När beskrivare, testledare, figuranter och publik var på plats fick vi gå ner till dem. Z. rundade av gruppen och nosade till på någon, men fokus låg på testledaren som stod lite bredvid gruppen.

Där började sedan beskrivningen.

1a KONTAKT – Hälsning

3, Accepterar kontakt utan att besvara. Drar sig inte undan.

1b KONTAKT –Samarbete

3, Följer med, men är inte engagerad i testledaren

Z. rantade med till min förvåning utan några som helst protester. Där ser man. På alla mina andra hundar har man fått dra dem med sig. (Och många schäfrar jag sett…)

1c KONTAKT – Hantering

3, Accepterar hantering

Här var han som en mask. Sluta jiddra och pilla på mig, så vi kan göra något vettigt. Han krumbuktade och trilskades, låg t.o.m på marken, men det var som sagt mer för att han inte hade tid utan ville igång med något vettigt.

2a LEK 1 – Leklust

4, Startar snabbt, leker aktivt.

2b LEK 1 – Gripande

4, Griper direkt med hela munnen

2c LEK 1 – Dragkamp

4, Griper direkt med hela munnen och drar emot tills testledaren släpper

Leka är kul tycker Zack.

Okey, detta var ingen överraskning, utan som förväntat. Det är nu det förvånande kommer. Dags för ”lilla jakten”. Var det något som jag skulle tro Z. skulle göra om man frågat mig innan så var det att kampa och att springa efter lilla bytet. Men se tji fick jag. (Mest ironiskt är den hunden jag kikade på heller inte sprang efter lilla bytet och jag hade tänkt, lite självgott, att… ja ja de ska få "se hur det går till" när Zack kommer. Jo tjenare. Som att spotta i motvind, med ränta ;-)!

Första vändan så var han så okoncentrerad när vi kom fram att jag knappt tror att han uppfattade den. Han hade fokus än hit och än dit och när jag släppte så kollade han sig runt och drog till publiken. Andra vändan var typ likadan. Fast denna gång drog han rakt uppför skogsbranten en bit. Upp mot klubbstugan. Upp i slyt liksom. Vet inte om han hörde något, men där försvann hans hjärna i alla fall. Gissa om jag var helt PAFF!??! Mina andra har alla rakt igenom dragit hem trasan till mig, till arrangörernas glädje, för det har bara varit att lägga linan kring trissorna igen.

Så det blev som följande i protokollet;

3a FÖRFÖLJANDE

1 Startar inte/når ej fram till 1 hjul.

3b GRIPANDE

1, Nonchalerar föremålet. Alt. springer ej fram

 

4, AKTIVITET

4, Är uppmärksam med ökad aktivitet eller oro efter hand.

Detta var ett moment som jag bävat för. Han piper ju och gnäller, medans han är hemma i lugn och ro utan någon som helst störning. Bara sådär liksom. De få gånger jag annars står still, har han ju försökt gräva sig till Kina, kastat runt pinnar, gnisslat, skällt…. Tja varit allt annat än lugn.

Nu blev jag förvånad igen. Även om det inte syns i protokollet var han riktigt lugn för att vara honom. Lite gratis fick jag av att han såg en människa på håll som han funderade på vad som han skulle göra med. Är det en sökfigurant, mottagare i budföring eller vad gör människan gående därborta??? Sen kom han in till mig och liksom undrade om vi skulle göra något med den. När han inte fick någon respons la han sig med lite knorrande. Kanske i ett försök att genom att lägga sig, ge mig ett beteende och få mig att börja göra något. Jag tittade inte på honom så jag kan inte avgöra det. I vilket fall så de sista typ 30 sek så for han upp med ett pip och började försöka hitta på något. Han vandrade runt gnydde lite. Men som sagt MYCKET lindrigare än jag trott.

5a AVSTÅNDSLEK – Intresse

3 Intresserad, följer figuranten utan avbrott

5b AVSTÅNDSLEK – Hot/aggression

1 Visar inga hotbeteenden

5c AVSTÅNDSLEK – Nyfikenhet

5 Går direkt fram till figuranten utan hjälp

5d AVSTÅNDSLEK – Leklust

5 Griper direkt. Drar emot, släpper inte.

                                                  

          

5e AVSTÅNDSLEK – Samarbete

4 Är aktiv med figuranten. Visar även intresse mot passiv figurant.

 

Ungefär som förväntat. Kanske hade jag trott att han skulle häva sig mer och göra mer startförsök, men han stod lugnt och uppmärksamt tills jag släppte. Då pinnade han iväg.

På vägen tittade han till på två tuvor i farten och jag undrar om inte situationen förvirrade hans lilla hjärna. Vi var på planen och jag tror fasen att även ”spontan apportering för att få värstingbollen” var uppe och bubblade i hjärnan lite vid sidan av. När han passerat dem och kom i linje med figgen så såg han nästan ut att undra vad han gjorde där och kom då på att – --Ja, just det. Det var en gubbe här ute som verkade skojig. Om det har med koncentrationsförmåga eller vad det har att göra med vet jag inte, jag tolkar det lite som omognad i kombination med bra inlärd och bra associerad spontan apportering ;-).

Nåväl. Det kvittar ju, men bara en iakttagelse.

När figgen var passiv släppte han föremålet, stod snällt och väntade, nöp lite i trasan ibland, backade uppfodrande för att få igång figgen. Det skulle figuranterna i Sölen ha sett. Där var det stört omöjligt att få honom att sluta dra och att släppa föremålet. Antagligen berodde detta på att leken med figgen här på MHt aldrig blev så kampig och ”ruff” så han tände riktigt, utan det var mest småtrevligt och mysigt… 

Å så var det då ”Dumpen”. Overallen som flyger upp framför hunden, för er som inte är bekanta med sådana här övningar. Här var det som jag förväntat mig. Inte så mycket att orda om.

6a ÖVERRASKNING – rädsla

3 Gör undanmanöver utan att vända bort blicken

6b ÖVERRASKNING – Hot/aggressivitet

2 Visar enstaka hotbeteenden

6c ÖVERRASKNING – Nyfikenhet

4 Går fram till overallen när föraren gått halva sträckan

6d ÖVERRASKNING – Kvarstående rädsla

1Ingen tempoförändring eller undanmanöver.

6e ÖVERRASKNING – Kvarstående intresse

2 Stannar upp. Luktar på overallen vid 1 tillfälle.

 

 

Och så kom då nästa överraskning. Skramlet.

Glad i hågen och med raska steg gick jag mot skramlet, när det brötade till så stannade jag och släppte hunden. Z. hade hukat till och stannat vid sidan av. Kom på att jag ju skulle titta på skramlet, så jag vred överkroppen men flyttade inte benen eftersom jag inte visste hur spänd han var – jag såg honom inte utan tittade på skrammlet. Va fasen händer inget? Min gärna gick på högvarv med mina ben kontar överkroppens placering och min förvåning över att ine Z. redan var vid och PÅ skramlet. Jag såg då i ögonvrån hur Z. piper iväg i skogen. Jag höll på att STÖRTA av förvåning. Blev han så rädd!?!!!! Men va f-n är detta????!? Ropa på hunden men bara en gång, säger testledaren till. Jag ropade och Z. vände. Han sprang och kom då på en stig bredvid publiken. Han stannade där och såg förvånad ut. (eller var han rädd?? Jag fattade fortfarande inget, och vågade inget göra med tanke på testledarens order….

Jag fick då besked om att gå och sätta mig på huk vid skramlet och prata. Då kom han direkt.

Gissa om jag, var helt perplex. Förklaringen fick jag vid genomgången. Han hade hukat och stannat till på ljudet och stått vid min sida. Då hade någon busvisslat vid klubbstugan och Z. hade dragit på det. (Förövrigt vår nödsignal som betyder "nu tömmer vi kylskåpet".) Jag hade ju så fullt upp med min förvirrade hjärna så jag hade inte märkt något. Därför ser det lite konstigt ut på papperet. Så mycket hjälp i förhållande till hundens rädsla.

7a LJUDKÄNSLIGHET – Rädsla

2 Hukar sig och stannar

7b LJUDKÄNSLIGHET – Nyfikenhet

2 Går fram till skramlet när föraren sitter på huk och talar till skramlet samt lockar på hunden

7c LJUDKÄNSLIGHET – Kvarstående rädsla

2 liten båge eller tempoväxling vid någon av passagerna.

7d LJUDKÄNSLIGHET – Kvarstående intresse

1 Visar inget intresse

 

Sen kom nästa överraskning. Denna gång åt andra hållet. SPÖKENA.

Förvåning nr 1, Han stod framför mig hela tiden. Jag trodde han skulle gömma sig bakom mig, jag.

Förvåning nr 2, Han verkade mer förvånad och undrande än orolig.

Förvåning nr 3, Han höll mest koll på det högra men tittade då och då på det vänstra, men återgick till det högra. Tittade inte bort eller gjorde något annat. Uppmärksam, huvudet på sned ibland. Ibland små höjningar och sänkningar av huvud o hals. Se bättre? Beskrivaren pratade om ev. lekinvit. Kanske.

Förvåning nr 4, När jag släppte loss verkade han egal till vilket spöke han ville gå. Typ här är två som ska tittas på. Hmm.. vem ska jag börja med?? Och gick rakt på. Lovade vänstra först och nosade på det och gick direkt över till högra och gjorde samma sak innan jag ens han börja gå. Han kollade lite var de gått, när jag var framme vid figgen tog jag av luvan och ropade på honom – det var då hoppen kom. I o f s är ju det hans vanliga hälsningsbeteenden på folk om han blir lite ivrigare… suck! ;-)

8a SPÖKEN – Hot/aggressivitet

1 Visar inga hotbeteenden

8b SPÖKEN – Kontroll

3 Kontrollerar och/eller handlar mot spökena. Långa avbrott. Ex. halva sträckan båda spökena eller ett spöke hela sträckan.

8c SPÖKEN – Rädsla

1 Uppehåller sig framför eller bredvid föraren

8d SPÖKEN – Nyfikenhet

5 Går fram till fig. utan hjälp

8e SPÖKEN – Kontakttagande

5 Intensivt kontaktbeteende mot figuranten. Kan ex. hoppa och gnälla

 

 

Och sedan var det räkmackegrejer kvar. Lek. Tjohoo!

Och helt kolugn vid skotten. Knappt att han ens vred huvudet åt skotthållet. SKÖNT, skönt!!!

 

9a LEK 2 – Leklust

4 Startar snabbt, leker aktivt

9b LEK 3 – Gripande

4 Griper direkt med hela munnen

10 SKOTT

1 Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd.

 

 

Hemma på går´n igen 

 

Så här i efterhand känns det okey så när som på lilla jakten, men ja ja. Och när jag sedan fick se protokollet och fick info om vad som hänt på skramlet så kan jag nog vara nöjd med det hele.

Kampar gör han, gilla folk gör han och skottfast är han så det är alles gut!

 

Typiskt att man inte ska kunna hålla undan fingrarna ;-P)

Under sista leken bet han mig i fingret så det började blöda. Snälla Carina Romland plåstrade om mig så jag slapp se ut som en slaktare =D.

Nu sover han gott och det ska jag snart också göra. Go´ natt!!

Om det var vovvar igår så får det bli pållar idag.

Det är kväll igen, hej å hå, efter en dag som sprungit som en elvisp fram. Jobbat en del, så idag har hästarna fått stått och pillat naveln i hagen.

Under veckan har dock fliten lampa lyst och vi har kravlat på i sandlådan efter bästa förmåga. Här kommer några bilder utan någon som helst mening....

Först några Cazalbilder...

       

Linslusen Cazal

 

Jag, sa ju det. Linslus!

 

En misslyckad bild som ändå fick följa med för sin fluffiga man... Salle gör något uppsitt, med energi..

Och sedan några bilder på Karamellkungen Milou. Grimasernas mästare. Ingen kan väl vanföreställa sitt ansikte såsom denna man för en ynka liten karamell :-).

     

Och så några på skimmelpojkarna och den svarte...

       

   

Morgon och kväll, morgon och kväll... Det är inget annat. Tiden går så fort. Klockan är snart 23 och det börjar dra i ögonlocken på en småbarns morsa.

Jag har varit på föräldramöte på Johans nya skola, käkat lite nattamat och snart ska jag sussa kudde.

Därför kommer bara några bilder från dagen...utan någon djupare tanke.

 

   

   

Inspirerad efter helgens kurs på Hellekis skulle här ridas idag. (Igår hann jag helt enkelt inte. )

Ut med Loke och så försöka omsätta all teori och alla tankar i praktiken! Resultat; tja inte var det kanske som vissa av ekipagen i helgen hrmm.... ;-).... men faktiskt åt rätt håll i alla fall. Successivt börjar de små bitarna ramla på plats. Jag har ju börjat förstå lite i teorin, börjat se på andra ekipage och faktum är att jag börjar se och känna lite på mina också. Säkert mycket som är trivialt för andra, men för egen del är det framsteg. Jag inser att jag inte ens har börjat skrapa på ytan.

Roligt är att de få sekunder jag gör något rätt, så gör ju Loke rätt. Förstås! Problemet ligger naturligtvis inte hos hästen utan hos ryttare. Fast många gånger så blir det nog hästens problem ändå då man kanske ser det som om hästen har olater, inte lyssnar, är dominant odyl. Hästen blir då korrigerad för något som ryttaren är orsak till. Ganska hemskt egentligen!

Det är ingen större risk i mitt fall. Jag inser vari problemet ligger. Dessutom är jag inte så kaxig ryttare så jag vågar gå i klinsch. Ett ruskande och jag är ur spel ;-).

Appropå det. Idag gjorde Loke en 360 gradare med mig och ja, jag satt kvar. Med tanke på hur ringrostig jag är så trodde jag att sådana krumbukter skulle göra att jag fick smaka sand, men se det slapp jag. Tack å lov för jag är för gammal och stel för att ramla av he he... Kändes faktiskt lite bra att fått testa på det igen, nu när det gick fint. Det var länge sedan, trots att jag förr red pop-corn och halvgalna hästar. Det blir mindre hjärnspöken då och mer hopp om att man inte är HELT hjälplös ;-)

Loke, den snälle björnen, tar det hela med jämnmod... (förutom när Hill´s påsar kommer flygande över staketen)

 

Även om han nog ofta skrattar åt mig i smyg... -Ha ha hon har varit på kurs! Fniss... Jag låter henne väl hållas, men egentligen så är hon helt ute och cyklar.... 

I går var jag och köpte ett akvarium till. Suck! Har man inte världens snällaste Gubbe och världens bästa vänner, Annika och Conny, som står ut med dessa VM jag startar igång titt som tätt?

Nu var det dags för Gustav att få en större lya. Hög tid!!! Annars hade han snart blivit som en snigel med sitt akvarium på ryggen. Via vänners vänner fick vi fatt på ett fint 720l akvarium precis lagom till honom. Antingen ska han så småning om får flytta in till Oskar och Lars-Oskar eller också får han få sällskap av en egen kompis. Jag är lite rädd att de större O:na dödar honom, så det blir nog det sistnämnda.

Nåväl. Vi åkte igår kväll för att hämta akvariet. Eftersom detta var mindre än mitt andra stora (1250l) så tänkte jag att det skulle gå ganska lätt att flytta. Hua!!! Det var en specialgjord järnställning, som väl inte satt fast i akvariet, men som ändå var lämpligt att det skulle stå kvar på tyckte alla. Det vägde fasen BLY!!! Fördelen var att det gick att ställa ned och vila härhelst vi ville. Ut ur gamla hemmet fick vi hjälp av andra starka personer, men hemma fick vi kånka själva. Jag trodde aldrig att det skulle gå, men se det gjorde det. Vi kånkade och skrattade, kånkade, gnydde och skrattade. Stoppade för lite öl och annan dryck och kånkade sedan vidare igen.

Gissa om jag hade lite smått ångest för vad jag utsatte mina nära och kära för!!!!

Nu står det dock på plats och jag tror det kommer att bli kanonbra. Jag ska fixa lite med bakgrunden och ordna lite med filter, sen så ska det strax få puttra igång. Hurray!

Alla av oss har ju passerat bäst före datum och när vi väl fått det på plats hasade vi runt som Ringaren i NotreDame med följe haltande, krummande och hasande. Jag har inte vågat fråga hur de andra mår idag, själv har jag ganska ömt i nacken (min akilleshäl) och en sträckning i ena vaden.  

 

Gulle-Gustav ska få lite större simutrymme snart! 

Konstaterar här lite snabbt att det bör bli över 6 meter akvarium vi har nu och bortåt 2500l totalt. På sju fiskar =D!