Senaste inläggen

Av Ann-Louise Ryrvik - 13 juni 2012 09:17


Att begränsa mig är inte min grej verkar det som. Det är all-in som gäller, så här kommer en himla massa bilder på samma sak ur olika vinklar - Zack.

I går bjöd jag Johan på nuggets, strips och cola mot en vallad uppletanderuta och ett spår. Nä skämt åsido vi plockade med oss lite snabbmat när jag hämtade honom från skolan och åkte sedan direkt ut och grejade med Zack. Medans spåret gottade till sig så käkade vi och körde ett upplet. Riktigt mysigt hade vi och Erik var på gott humör för första gången på många dar. Han har varit förkyld, haft feber och varit allmän gnällig. Skönt att det har vänt.


Börjar med en bild jag tog på väg för att hämta Johan. Döm om min förvåning när denna skylt satt på "skogenvägen"


    


Jag trodde jag hamnat i någon konstig geografisk sensation ;-). Det visade sig bara vara filminspelning av "Monica Z". Onödigt vetande del hundrasjuttioelva; Hennes exmake hade jag som lärare i kemi på gymnasiet. Gick naturvetenskaplig linje. Han var så intensiv och engagerad i sina kemiska beräkningar att han fortsatte skriva utanför svartatavlan av bara farten :-). En riktig professor-typ.



Okey. Håll i hatten. Här kommer bildbomben;



     




  

På ingång med första



  

Pojken med pucken!



  

Det är grönt nu....




En liten babysko  





  

En slinkig plånbok


Totalt låg där fem föremål i rutan... Puck, plånbok, bebissko och två handskar.


  

Vacker vovve.



Sen var det dags att gå spåret. Han spårade kanon. Det var bara att hänga på. Pinnarna blev funna. Johan kunde ta någon bild från vägen precis där vi fått en pinne. Han skjöt runt på Erik i vagn fram och tillbaka, allt för att hålla lillebrorsan vid gott mod och för att knotten inte skulle sluka honom hel.



  





  





  





  

Måste bara lägga in en bild på leksaken. Den har jag haft hur länge som helst men aldrig använt. Jag vill ju ha allt, men sen använder jag bara några speciella. Trodde inte att den skulle vara något skoj. I går åkte den med i alla fall, och jag hade glömt mina vanliga gappay-bollar så jag testade denna. Fasen så bra!!!! Zack kampar ju så jag får brännskador i händerna annars. Precis som mig är det all-in =D. Denna funkade hur bra som helst!!! Ska testa den idag också och se. Är det som jag tror så är det min nya favorit. Är dock lite bekymrad att det bara tar några minuter innan den klipps av av molarerna....




  

Efteråt fick det bli lite pölplask.




  





  





  

... och lek med Johan. Det älskar han.




  





  





  





  





Mina go´a och duktiga gossar <3!





Av Ann-Louise Ryrvik - 12 juni 2012 23:41


Morgonen är min favorit tid. Ofta försöker jag hinna greja med hästarna där på morgonen så att jag är klar vid halv åttatiden. Gubben fotade mig och Fnasket en morgon. Ljuset är fint då och det är kul att få lite bilder själv om inte annat. En del har varit på facebook, men nu kommer de här på bloggen också. Håll tillgodo, stå ut eller surfa vidare :-).



  





  




  




  

Trodde jag väl aldrig att jag skulle kunna ligga bredvid honom om han inte klappat ner mig och jag var död ;-)



  




  

Här är hans uppdrag att hålla position så jag kan gå runt och hantera honom. Lyfta ben, klappa mage, borsta och känna på kulor....



  

Måste bara säga att han blivit duktig på detta. Förr sparkade han så fort man passerade bogen...





Han har varit lite rädd om öronen sedan sin vistelse på klinik. (För att göra rent hans skada fick man ge honom lugnande, binda honom tight och sedan var man typ 6 -7 pers som bremsade mule och öron och gjorde rent sår. Ändå fightades han...





  

Jobbat lite med tandvisning också. Han har inte varit så noga med det heller.




  





  






Goodbye!!!  

Av Ann-Louise Ryrvik - 9 juni 2012 20:38


Det blev sent igår kväll, tidig morgon idag om man ska vara korrekt, ändå hade jag bestämt att här skulle tränas i arla morgonstund. Det blev en sväng på berget med Zack.

Först lade jag ett par grusspår och medans de låg till sig så vallade jag en uppletsruta. Vilken uppletsruta sen. Vackert och grönt som en dag. 

Jag tog ut Zack ur bilen. Gick bort till rutan, grejade lite med kameran. Skickade. Då får jag se ett par som passerar på stigen alldeles bredvid oss vid rutan.  Zack var dock fokuserad och varken stördes eller sprang fram och hälsade utan sprang rakt ut. Duktig kille. Själv hajade jag till rejält. Trodde jag var ensam där så tidigt på morgonen och i regnet. Det hade alldeles innan spöregnat och nu duggade det.


  

Här springer han ut....

 

 


  

och här springer han in... (Intresseklubben antecknar ;-P)

 

 

 

Säga vad man vill men vacker ruta var det...

 

Fyra föremål och han tog dem snabbt. Sprang riktigt rakt ut och justerade sig när han behövde efter direktiv från mig. Däremot ser jag att jag har (fått) tugg. Not good. Bara att ta tag i och försöka ändra.

Efter uppletet fick han gå första spåret. Gick riktigt fint för att vara grönis. Ca 40 m och sedan apport, sedan 40 m till.

Av bara farten lade jag ännu ett grusspår. Nu ca 100 m. Gick okey det också. Tror att han är med på vad som ska göras och så är det till att fila lite.



    

Här parallellt ligger 100 m-arn och ligger till sig.

 

 

På vägen ned från berget var jag bara tvungen och stanna för att ta några bilder på fallet. Det är sååååå vackert tycker jag.



 




   



 

Här myser en nöjd Zack med en nöjd Erik. De är söta mina småttingar. Minsta barnet och minsta vovven




Nio var jag hemma igen och redo att möta resten av dagen. Först kom det lite oväntat fika besök och sedan blev det en tripp till Vänersborg där svärföräldrarna gödde oss med stekt gös, kantarellsås, stuvade brytbönor, dillkokt potatis, egeninlagd gurka och annat smått och gott. Fantastiskt smaskigt!!!!

Efter denna goda middag och en G&T begav vi oss ut och kikade på festivalen Aqua Blå. Det var sådär med folk, men det kommer nog att bli mycket folk senare ikväll. Vädret är ju hyfsat. Lite lockande var det att stanna men vi fick bege oss hem. I morgon blir det Liseberg igen och jag  är för gammal för att rumla på nätterna och hålla igång på dagarna. Får väl ladda upp för Fallens Dagar istället ;-).


Av Ann-Louise Ryrvik - 9 juni 2012 00:33


Våren stod stilla bra länge, men sen på ett huj blev det sommar. Här kommer några blandade bilder på växtligheten huller om buller från våren tilll nu.




  




  




  




  





  

Underbara trädpion. Andra året den blommar...

 

 

 


 

Lite närmre...





 

Ännu närmre :-). Kan inte se mig mätt...





 

Men nu har den blommat ut.... Några tappra blommor har ännu inte släppt sina kronblad... 



  




  

Å andra sidan har knoppen, den enda, i den andra äntligen slagit ut. Den jag trodde var röd - ja den var vit den med men fylld. Minnet sviktar :-) 




Vackert "ogräs" - jättekungsljus. Den har hittat en skyddad vrå och den får vara kvar.  




 

Den bedårande lilla nävan har klarat sig. Den är ljuvlig!!!!

 

 

Första rosen ut här är Poppius <3.

 

 

 

Av Ann-Louise Ryrvik - 8 juni 2012 18:00


Oj, nu var det JÄTTELÄNGE sedan jag bloggade. Det har varit såpass mycket och så stressigt i några veckor så det har helt enkelt inte funnits någon tid. Jag ska försöka uppdatera en aning om vad som hänt. Tex blev kaninhistorien väldigt kort pga ett stycket mordisk katt. Men denna uppdatering blir senare. Nu har Gubben kommit hem och jag ska slänga mig iväg med Zack och försöka köra lite upplet och kanske ett hårt spår.

Lägger dock in lite bilder på Killerkatten Kompis och Erik. Tur att Kompis är så söt :-).






     


  



   


Katten nöjd över att kunna reta Zack. Ha ha nu är ungen min :-)!


Av Ann-Louise Ryrvik - 26 maj 2012 09:33


I går var det äntligen dags. Dags att hämta lille jättekaninen.

Nej, nej, NEJ jag ska inte börja träna kaniner! Not! Aldrig! Absolut inte! Men man vet aldrig... ;-)


Jag har varit fascinerad av belgiska jättekaninger ett tag. De kan bli enorma. Världsrekordet är väl 20 kg tror jag. Skrämmande stora. Kan verkligen se scenariot framför mig hur man sitter ute på altanen med gäster och så helt plötsligt blir det ringar i glasen á la Jurassic park. Alla blir förskräckta - vad är på ingång? Ett monster? En dinosaurie?

- Lugnt! Det är bara STAMPE!!!!  Och så dyker han upp - jättekaninen. Ha ha XD.


 

Bild på belgiskjättekanin som är ärligt snodd på nätet :-)

 



Nå, så stora blir de inte i Sverige. Man vill inte avla på de allra största eftersom de bara lever några år då. Här är väl vikten runt 8 kg upp mot 10kg. Inte så lite det heller. Vår Stampe blir nog ännu lite mindre, men stor kanin blir det :-).


Här kommer lite bilder från när vi var och kikade på honom för några veckor sedan...


Johan och Stampes mamma.




    

Mammakanin




  

Liten plutt....



  

Flera små niner...



  

Pappa kanin.

 

 


Johan tycker att de är så söta så!

 



  


  

Nawwwwwh





Stampe (antagligen)  



Av Ann-Louise Ryrvik - 23 maj 2012 09:00


Ännu en varm och vacker dag. Så härligt!


När Johan slutat skolan åkte vi ner mot Kungsbacka. Jag skulle hämta en sadel där som jag grunnat lite på. På väg hem svängde vi förbi underbaraste familjen Wannberg i Skara. Det var nämligen som så att Junge fyllde 20 år.


Go´e, snälle, underbare Junge. Det känns så skönt att han har det så bra. Gud ska veta att det var svårt att släppa honom, men tänk så bra det kan bli. Ibland gäller det att tygla sin egoism och se till vad som blir bäst för hästen.


  

"arkivbild" tagen av Emelie


"arkivbild" tagen av Emelie


  

  





 






Jag var lite orolig för hur det skulle bli att träffa honom igen. Det var med ett sting av oro jag gick med ut till hagen.  När jag gick fram till honom, lyfte han bara upp huvudet nosade på mig och fortsatte sedan lugnt att beta vidare som om inget hänt. Blandade känslor. Lite roligt hade det väl varit om han sett ut som "åh där är du!!!!!" å andra sidan så skönt att det inte var så. Hur skulle man då kunna få frid i hjärtat? Nej denna häst är numer 100% Wannbergare och det är jättehärligt! Bättre familj kan han inte få!!!


Junge med några av sina vänner. Han går med två hästar och ett gäng får plus världens goaste bagge!



   



   


Junge älskar ju barn och att bli ompysslad. Kan man få det bättre då???



Efteråt blev det fika med fantastisk bakelser och tårta i den Wannbergska sagoträdgården. Det är som att kliva in i en romantisk tavla från sekelskiftet. Erik tyckte att det var jätteskoj med Charlottes barn och var nöjd och snäll hela kvällen.


   



PÅ väge hem mötte vi Tindra och Junge som lämnat av Tindras kompis på busshållsplatsen. I stället för att bli skjutsade så tar man hästen :-).

Av Ann-Louise Ryrvik - 19 maj 2012 21:13


Jag tog med kameran och hundarna ut i skogen härromdagen och bara kikade på vad de företog sig....




  


  


  


  


  


  


  


 



  


  


  


  


  


  


  




  




  




  




  




  



  


 



  

 

 


  

 


 

Okey. Här var matte lite inblandad då... Tack å hej!

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards