Senaste inläggen

Av Ann-Louise Ryrvik - 7 februari 2014 09:56


 

Hejsan hoppsan! 

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev igen. Det var väl attans. Dagarna bara går. Jag misstänker att det är ålden och seniliteten som smyger sig på. 


Erik har varit hemma nästan hela veckan. Stackars lilla krigaren är febrig och skral, men tapper och positiv och ändå. Tisdag-onsdag var det nästan så att jag var orolig att han inte fick i sig tillräcklig vätska. Inget ville han ha trots lock med allt möjligt. Sen släppte det dock och det gick ned något lite i alla fall. Nyponsoppa var väl det bästa. Och välling.




 

Lille Erik lite skral, Johan lite trött och Zack låg stilla för en gångs skull :-)



   

Väl sammansatt kost.. Hrmmm... Vad gör man inte för att locka, men det gick ändå inget ned...

 


Regnar gör det som attan idag. Bra det för då försvinner snön och isen. Tjohoo....

Förra veckan såg det ut så här hos hästarna.


Hingstbajshögar... puh! Bara att skotta!

De har höhäck, men nu skulle jag få påfyllning så jag la lite av överblivet hö på marken. De uppskattar verkligen att äta från marken, men det blir för söligt och kletigt. På vintern brukar jag dock lägga ut åt dem så de kan få äta från marken också.

 



       

Hjortgänget på G. Långt bort för en mobilkamera.

(För albinohjorten är nog snö att föredra, för annars lyser hen som ett stoppljus ;-) )



I veckan outade jag mitt tandvisningprojekt. Jag har ju min grund i hundträning och där är ju detta med tandvisning något självklart.. Jag har slagits av att det inte alls tränas hos hästar, så det var ju tungen att provas. Att få Milou att öppna munnen var inget problem, han kunde ju gäspa och flema på signal innan. Lite pilligare var att få honom hålla kvar munnen öppen. Det gick. Som signal till munnen öppen är en öppen hand. Finns säkert något bättre. Från början kom det sig av att jag hade lekt lite som de gör med delfiner (tror jag) med fingertopparna mot delfinens nos, öppnar handen och delfinen öppnar munnen och så stänger man handen då stänger delfinen också munnen. Å andra sidan blir det som en target för hästen så den håller mer still också kan jag tro.



   


Koiträningen går framåt. Jean-Claude växer så det knakar. Får skynda mig innan jag för bygga nytt slalom, det jag har är nästan för litet. Svårast med träningen är att hinna ladda om mellan vändorna. Endera har jag blivit snabbare eller också så har koien blivit långsammare. Antagligen det sista ;-P 

Det är en risk med att shejpa och inte locka. Risken är att man får med ett långsammare tempo. Jag vet när vi tränade hönor att man fick locka lite först, för att få fart och för att få ett beteende att klicka och belöna. Samtidigt har jag ju väldigt svårt för att locka. De gånger jag försöker mig på det, biter jag mig ofta i svansen. Det som jag trott var en genväg, visar sig för mig bli en senväg. Därför med en dåres ihärdighet har jag beslutat mig, trots ev. nackdelar, att enkomes shejpa. För faktum är att detta inte är något viktigt. Han kan få simma så långsamt han vill eller inte göra det alls. Men det kommer han :-).

Jean-Claude har greppat detta med att passera en port - då får man karamell och han har en viss riktnings känsla efter porten. Problemet är lite hans tuggande. Det blir ju en dutt med mygglarver i belöningsstickan. Dessa ska ju tuggas på. Då simmar han oftast en vända eller två medan han tuggar och tuggar och innan han är redo för en ny repetition. Det drar ned tempot och stör fokus tycker jag. Första passet idag försökte jag till mitt yttersta plutta i så få mygglarver som möjligt och jag blev bättre på det. (Lite pilligt att från en tesked plutta i lite i en liten skåra i änden på en plastpinne.)  Från kanske motsvarande två knappnålshuvuden till ett halvt. På så sätt får jag ju lite mindre "tuggtid" och mer effektiv träning samt fler repetitioner. 


Ursäkta de fula bilderna. Jag ska försöka ta några bättre.


   



 



Den vanliga debatten om träningmetoder puttrar ju på. Nu var det ett gammalt blogginlägg från en jakthundstränare som vandrar runt på facebook.


Jag tror att hålla sig på planhalvan positiv förstärkning/neg. straff fungerar fullt ut och bättre ändå, med tanke på att vi jobbar med djurens vilja istället för mot. Fixar vi inte att hålla oss där är för dåliga spelare eller inte är tillräckligt intresserade att hålla oss där. Det betyder inte att träningsättet är otillräckligt.


Att ta till positivt straff ("korrigering") är ett nederlag för mig som tränare. Det visar på min otillräcklighet. Min oförmåga att lägga upp träningen på ett bra sätt och min oförmåga att träna tillräckligt effektivt.



Tack å hej leverpastej!


 

Av Ann-Louise Ryrvik - 25 januari 2014 12:30


De har allt bra skojsigt mina vovvar. Leker, springer och brottas. Oftast går det till som så att Zack får igång de andra. Springer som en tok med Diva efter sig. Diva försöker bita tag i Zacks bakben. Så länge hon inte lyckas brukar hon börja skalla i frustration. När hon väl lyckats så välter hon honom och sedan går hon på strupen och trycker ner honom. Hon lägger sig på honom med hela sin tyngd. När hon vält honom så kommer Puppis och juckar lite. Ibland juckar Diva också. Zack trasslar sig loss och sedan börjar det om igen. Alla parter verkar uppskatta denna lek. Tänker ibland att det nog inte skulle vara helt lätt för dem att umgås i grupp med andra hundar. Att bli omkulldragen i bakbenet eller bli juckad på kanske inte skulle vara helt populärt bland de flesta. Tur de har varann :-)


                                 

Av Ann-Louise Ryrvik - 24 januari 2014 08:49


Har precis kommit in från hästarna. Allra bäste hösilageleverantören har varit här med ett par balar igen. Precis när han lyfte in en av balarna i höhäcken började jag fnissa lite för mig själv.

Där står fyra välnärda, välmående hästar och tittar på medan de får sitt gräs levererat till sig! En människa har plöjt, harvat och sått. Sedan skördat under vånda kring väder och vind, konserverat och lagrat och nu med en traktor (som någon har tillverkat och fått sin lön genom att göra) kommit med detta gräs. Ett gräs som är analyserat för att vara så lämpligt som möjligt.

Den andra människan har jobbat på dagarna för att få in pengar till gräset. Hon har gått ut tidiga morgnar och sena kvällar i ur och skur för att se till att gräs finns på plats. Hon ser också till att vattentunnor är rena och fyllda och att halmsängarna är bäddade och bajset bortplockat. Emellanåt kommer inhyrda människor och ger manikyr. Ser hästarna ut att må lite dåligt, om än hur diffust som helst, så kommer en veterinär. Ser de ut att vara kalla åker pyamas på. Hela dagarna umgås de med varandra, leker och äter.

Hon har byggt dem ett hus så det finns skydd mot regn och vind. Hon har skaffat en höhäck så gräset håller sig torrt och fint. Hon har anlitat grävmaskiner och lastbilar som sett till att marken är platt och dränerad så att de är torra om hovarna.

Emellanåt ber denna kvinna om ursäkt över att hon sitter en liten stund på deras ryggar. Attiraljerna hon sätter på dem är utprovade och utvärderade för att vara så mjuka som möjligt och inte trycka någon liten stans.Tandläkarna kollar tänder och massörer fixar massagen. Hon har studerat och gått kurser, planerat och funderat hur hon ska sitta på dem så skonsamt som möjligt den lilla stund det är frågan om.


Jag tror att hästen har gjort ett ganska bra uppköp genom att bli domesticerad och sedan bli ridhäst på 2000 talet....



 

Av Ann-Louise Ryrvik - 15 januari 2014 23:41


Sitter här och klockan närmar sig midnatt. Igen. Lite ont i magen. För mycket kaffe och kakor. Gubben och Johan hade med ett slags jordnötskakor från Kevin och hans fru i Malaysia. De var jättegoda och nu är burken slut :-/. Tack och lov har det tagit ett och ett halvt dygn att göra slut på kakorna i alla fall. Suck! 


Ja, i går kom de hem. Det var så gott och jag kunde pusta ut. Även om jag nu är tämligen kurant, så var det ändå skönt att ta en tidig kväll och en sen morgon. 

Jobbat hemifrån idag. Sakta tuffar kugghjulen igång. Ganska skönt det också. Det blir liksom lite mer ordning och reda på saker och ting. 


Jean-Claude har fått träffa belöningstickan idag. Jag hade fruktat lite hur det skulle gå med tanke på hur skygg han var i början. Det var dock inga problem. Trots tafflig introducering med dunk i täckglas, akvarieskvalp och tappade karameller så tog han det med ro. Det verkar som om det tuffaste att lära sig stå ut med var mig. Nu är inget lika skrämmande ;-) ha ha ha. Han verkar se jäkligt dåligt. Vet inte om det är en koi grej eller om det är en individgrej. Jämför man med oscarcikliderna och Danny så är han som en briard i jämförelse med schäfrar ;-) ha ha. Sorry alla briardvänner, men jag kunde inte låta bli. Tror inte jag har träffat någon briard som direkt lokaliserar en kastad karamell ;-). Nu kan nog träningen ta fart.


På kvällskvisten var jag ute hos hästarna, mockade och kliade lite. De är snart som vildhästar stackarna. Ja Cazal, Milou och Loke tar det med jämnmod, men Fnasket är verkligen lappsjuk. Det är inte mycket kontakt med mamma som de fått de sista veckorna. Fnasket är som en bålgeting. Han lever djävul med de andra hästarna hela dagarna. Tur att de är tre stycken som delar på trycket av honom. Han är så bråkig och störig. Mäter sig genom lek hela tiden och är verkligen pubertal. 

När jag kommer in i hagen kommer han och ruskar och vevar. Det är lek, men ändå en anings koll av mig också tror jag. Han hoppas väl att jag ska hitta på något för de andra har tröttnat på honom. Att vända ryggen åt och gå, drar igång honom. Att be honom gå iväg drar också igång honom. Det är bara att ha med något långt så man slipper få honom för nära ryggen! Ja, han är verkligen något eljest och man får det man köper :-). En arbetsmaskin! Så i morgon får matte hosta upp sig och ge sig ut och träna något med honom! 


 

Snyggaste pubertalkusen!

 

 


Galen häst!




 

Galen men söt



 

What´s all the fuss about?

 

 

 


 


Sötaste Loke har lagt hoven under huvudet. Kan man bli gulligare?


   

Av Ann-Louise Ryrvik - 9 januari 2014 23:03


Ytterliggare ett pyttesteg mot att bli av med denna förkylning. Inte går det fort, inte är man frisk men bättre. 

Sotaren på besök på förmiddagen och skorsten o grejer är tilledda och okeyade. Gott det. Gubben är snart hemma och han eldar värre än... tja värre. Ibland tror jag att kaminen ska explodera :-P. Ofta så mycket så vi sen måste öppna fönstren och fixa tvärdrag. Ha ha Saknar honom.

Fått rapport från dem. Johan flög ned till Singapore från norra Thailand igår med familjen Harrison. Peter som varit en sväng tillbaka till Kuala Lumpur kom till Singapore idag. Allt är väl. Hotellet fantastiskt och omgivningarna sagolika. De bor på Shangri-La Sentosa. Där skulle jag också kunna tänka mig att fördriva några dagar.



 



 

Det finns koi även där. De tänker allt på mig när de skickar bilder :-).




 



Själv har jag också vatten att leka i. Om än något mindre. Jean-Claude van Damme(n) och jag har etablerat kontakt. Han verkar ha förstått att det är jag som har resurser iform av fiskmat och att han kan på verka mitt beteende. Han simmar till en plats och väntar - jag kommer med en foderkula och släpper i den - han simmar fram och tar den - sen simmar han "hem". Ganska snabbt är han tillbaka på platsen för att få en ny. 

Bra mycket bra. Det såg lite dystert ut i förrgår, men nu har jag gott hopp. Nu det sista var jag tvungen att släcka ned för han stod i hörnet och tiggde hela tiden. Jag är rädd att han exploderar av all mat, och jag har kanske något annat att göra ;-). 


 

Är han inte söööööt?!??



 

Tycker han verkar ha skön attityd...



 

och vacker är han.




 

Han får lite olika färg beroende på vilket håll jag tar bilder ifrån.



 

Fin!




 





Jaha då var det dags. Dags för första semlan. Jag och Erik köpte oss varsin och frossade när vi kom hem. Gott. Lagom size var det på dem också. Det var Eriks första semla i livet och var tvungen att förevigas. Han satte sig rätt ned på golvet och åt med fingrarna. 


         

Av Ann-Louise Ryrvik - 8 januari 2014 23:17


Lite, lite bättre idag. Såpass att jag inte behövde ligga hela dagen. 

Hundstackarna hade inte varit av tomten på många dagar och det var det mest akuta att ta tag i. Tungt var det och långsamt gick det, men jag lyckades både slänga skräppåsar i soptunnan och sedan traska upp en bit i skogen så de fick springa av sig. Himla skönt att de roar sig såpass bra själva. Jag är bara som ett nav och sedan kör de järnet runt mig. 

(Mycket mobilbilder blir det nu för tiden, men det ska bli ändring. Jag ska lämna in kameran på service....)



 

Glada att återse sitt träsk, som de träsktroll de är.



Zöte Zack




 

Älskar denna vinter. Visst är det blött men hur skönt är det inte att kunna ta sig fram utan en massa vitt och kallt ivägen. Utan att behöva vara påpälsad med mössor, vantar, halsdukar och överlevnadsdräkt!!! I love it!



   

Naturen är faktiskt ganska mustig i färgerna om man kommer ort från odlad mark.

 


Två hjärnor och en tanke. De drog den i två bitar = alla nöjda.



   


 

Diva jagar Zack med drevskall :-)



 

Runt och runt medan deras krympling till matte kunde fokusera på att stå upp ;-).

 


 

Mobilkamera i alla ära, men skärpa blir det inte. Strunt samma. Min riktiga kamera är både för tung och kaputt.

 



     



 

Lite längre tungor och lite nöjdare hundar än när vi började.

 


Gråben styckar byte. Bra tassarbete.

 



 

Ratata!?!

 



 

- det måste det vara  :-)  <3

 

 

 

 

 

 



Vatten. Skogen är full av härligt vatten att plaska i. Hundarna är som små barn....

 

 


Sicken tillfredsställelse det är när hundarna har fått rejsa av sig lite även för en sliten matte. Inte mycket annat blev gjort under dagen. Borde jobba, men orkar inte. Har lite litteratur som jag ska gå igenom, orkar inte fokusera. Men förhoppningsvis är jag lite piggare i morgon så jag orkar ta tag i alla måsten och borde.


Fiskarna är lite skojiga att pyssla med när man inte orkar något fysikt. ( Anstränger jag mig det minsta typ räcker att jag mockar hos hästarna eller fyller på hösilage, så hostar jag så jag håller på att ramla i bitar och huvudet håller på att explodera. Att träna med hästarna är med andra ord uteslutet.)

Jean-Claude kommer sig. Nu simmar han runt i akvariet och flyr inte i panik när jag kommer. Han verkar också kopplat mig och mat. Jag går fram stoppar i ett par, tre kulor mat och han simmar då ganska direkt fram och börjar plocka i dem. De foderkulor jag ger honom är sådana som sjunker. Hikari Sinking Cichlid Gold. Jag blev tipsad om att använda det om jag ville ha sjunkande foder. Vet inte om det är hårt på något sätt eller om han ogillar det. För han simmar fram, tar in dem i munnen och spottar ut dem. Så gör han en stund och så småning om så är de uppätna. Ska kolla lite mer i morgon hur han gör. Jag har ju Hikari Spirulina också så är speciellt för koi, men det flyter och jag vill gärna att de sjunker, speciellt nu när han är "lite låg". Förhoppningsvis är han ännu mer självsvådig i morgon och då ska jag se om jag kan ge lite flytande foder också och se om han gör annorlunda med det eller om det är så han gör när han käkar. 



 




Danny verkar trivas med sin nya guldfiskpolare. Den nye är som en hangaround till honom. Ganska kul att se. Danny tar ju foder från handen. Först var den nye lite rädd, men det verkade som om han studerade Danny. För rätt som det var hängde han med upp och snöt karamellen framför ögonen på Danny. Vet inte vad den nye firren ska heta, men det kommer väl.


 



 



 

Danny


 

"Den nye"




 


 



 

Liten men lättlärd :-)

 

 

 


Tålmodige Gubben. Han skickade denna bild till mig idag. Han har tagit kort på Koi i Kuala Lumpur. :-) Det är kärlek det :-)


 






  

Av Ann-Louise Ryrvik - 6 januari 2014 23:46


Förkylningen behåller sitt grepp, men kanske har mildrats marginellt. Min påbörjade bok av Arto Paasilinna, gjorde att jag drog på smilbanden och fnissade så som många förutspådde igår. Ska fortsätta med den idag. Ny talbok på G också. De gånger man inte kan läsa "för hand" är det perfekt. Nu testar jag Gone Girl av Gillian Flynn. Verkar bra. 

Boktips mottages med tacksamhet. Speciellt kanske något lite udda. Enda som jag har svårt för är sliskiga amerikanska kärleksdravel. Han (rik, snygg, businessman) kom körande i sin blänkande Ferrari. Så otroligt manlig och hon blev knäsvag inför hans maskulina konturer och sammetslena ögon...Hon ville bara att han skulle ta hand om henne. Tänka att få gifta sig..... typ. Då vill jag spy. Men allt annat.


Fick börja med liten Eezetablett i morse också. Jag som avskyr att ta tabletter och har nog inte tagit mer än det kan räknas på mina fingrar under min livstid. Men vad gör man inte när man är ensam ansvarig med 2,5 åring med turbofart. 


Frampå dan kom farmor och farfar förbi. Jag behövde skjuts för att lämna en av bilarna. Med sig hade de en chokladask. Aladdin mörk. Hade aldrig smakat. Men den var jättegod. Riktigt god mörk choklad. Den skulle man haft igår, när man var tvungen att käka blockchokladtomte ;-)!!! Kan väl säga som så, att den funkade idag också och det var inte bara jag som gillade den....


   

Suddig men söt i mer än en aspekt.

 


 



När jag lämnat bilen blev jag hemkörd och Erik fick åka med farmor och farfar för lite qualitytime. Jag hade först tänkt att ta en sväng med någon häst, men ångrade mig när jag såg regnet och insåg mitt eget tillkortakommande vad gällde ork. Det blev en sväng till djuraffären för lite shopping. Hundben - suck - de äter mig ur huset, vargarna. Både vad gäller mat och ben. Shiiiit, så mycket det går i dessa pälsbollar <3.

Jag köpte lite frysfoder till fiskarna också och när jag ändå var där så kunde jag ju inte låta bli att kolla in lite firrar. Såg en skock oscarciklider som pockade på min uppmärksamhet, men jag lyckades stå emot. De är allt enastående och så "mänskliga", men man kan ju inte ha hur många som helst för de blir ju stora. Mina tre oscarciklider är nog 35 cm stora och grova som boxare. Det känns faktiskt fullt i deras akvarium trots att det är på 1250l. 


Däremot hittade jag en liten skäckkompis till Danny. Den var så söt så han fick följa med hem. Danny verkade i o f s inte bry sig speciellt, men den nye verkar ty sig lite till honom. Blir en liten bild i morgon på sötingen.


Jean-Claud van Dammen är aningens lugnare idag. Jag ser ett hopp. Idag har han sugit upp en del foderkulor när jag kommit och gett om än lite slumpmässigt. Det är inte så att han börjar leta när han ser mig, men han simmar lite och då "råkar" han passera någon som då försvinner i farten. Han har också simmat runt lite i akvariet fast jag varit i köket och känns lite mer sansad. Dagens träning har gått till som så att jag har gått fram sakta och försiktigt, står och kikar lite, släpper ner några foderkulor. När jag sedan lämnar honom ser jag till att jag gör det när han har fronten mot mig  eller står lugnt med sidan mot mig. Tror det ska gå. Det är nog en smart firre. 


Mitt när det regnade och var som gråast idag, fick jag mail från Gubben. Han hade tagit lite bilder i Chiang Mai. Här är några:


Bananas


   

Hmm... Undar om detta är papaya?



Vägning av bagage. Nu lämnar Pappi Johan uppe i djungeln i Chiang Mai .

Han ska tillbaka till Kuala Lumpur igen, för att jobba. Sedan flyger de var för sig till Singapore om några dagar och möts där.



   

Samma diet överallt ;-P



 

Only in Malaysia :-)

 

 


Väl i Singapore så ska de bo på detta hotell fem dagar. Peter ska vara på en konferens där och Johan ska umgås med Dan´s barn som också följer med dit. Ser ju lite skönt ut då. Hade man inte haft djuren hade man varit med där nu, men med ett litet överläggande så inser man att man gjort rätt val. Vad är några veckor i tropiska länder, med sandstränder, palmer och bananträd mot 365 dagar med häst och hund per år?!??!!!



   

 

Nähä, nu får det vara slut för idag. I morgon är det vardag igen. Förskolan har dock stängningsdag så det får vara ledigt i morgon också. Planen är - om jag orkar - att försöka städa. Blääää.... Städa är inge´kul men måste göras. 

 

Go´natt,  go´natt!

 

 

Av Ann-Louise Ryrvik - 5 januari 2014 22:24


så kan dagen sammanfattas. Livet känns som det är pausat och denna dag har varit en axelryckning. I och för sig ska det väl vara sådana dagar också. 

Förkylnings/influensa eländet vill inte går över och det finns ingen kraft till mer än sitta och glo på dator eller mobil. Leka lite med Erik och allmänt hasa runt. Fisken är inte mycket att se på heller. Kanske fick jag den mest nervösa koien, eller också är de så här allihop från början. Det är väl en omställning förstås för en stackars fisk. Uppväxt utomlands, flugit hit, varit i en tank med en massa andra koiar. Blivit uppslevad och sedan hamna här med mig. Mitt i mitt kök....


    

Jag har täckt av så han har en liten mörk och skyddad del. Där är han mest hela tiden.

Ibland simmar han ut och gör ett varv, men snart är han osynlig igen.

 


Dagens träning har gått till som så att jag SAKTA och FÖRSIKTIGT gått fram. Kastat i ett par, tre foderpluppar och sedan har jag diskret dragit mig undan igen. I slutet av dagen såg han faktiskt lite lugnare ut och simmade inte frenetiskt fram och tillbaka på sin kant.

Jag ska ge honom några dagar och verkar han inte ändra sig snabbt får han nog flytta in till Danny och de andra fiskarna ganska direkt. Jag vill ju inte att han ska må dåligt. När Gustav var liten och bodde i ett akvarim där (Gustav oscarciklid) då var han som en familjemedlem och följde med oss hur vi än gick och rörde oss. Verkligen delaktig i familjen.

Min första träningsfisk var en malawiciklid och han var lite som denna koi. Med lite träning kunde han stå ut med mig och verkade uppskatta träningen, men minsta förändring i miljön så gömde han sig igen. En sån sak kunde vara att man tex ställt foderburken på en annan plats utanför akvariet. Eller att någon annan stod och tittade på när vi tränade.


På kvällskvisten tänkte jag muntra upp mig med LAGAD mat (jag är ju gräsänka och Erik äter ändå bara pasta, potatis, fiskbullar, korv och sånt). Var nog första gången sen nyår :-P .  Jag gjorde en trattkantarellsoppa och till den ett glas vin. Trattkantarellsoppan blev blä och vinet var urk. Suck. Inte ens extra grädde och extra salt fick soppan att bli god. Bägge åker nog i vasken.

Kom på att jag ville ha godis, vilket jag inte hade något hemma. Kollade Johans rum och hittade en chokladtomte som jag smockade i mig. Helt under min värdighet. De smakar ju blockchoklad huuu. Livet är för kort för dålig choklad tycker jag, men nöden har ingen lag.


Näsdropparna är slut :-(


Boken "Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek" är trist :-( .

Kanske är jag ett okultiverat svin, men den känns så skitnödig och är så irriterande att jag knappt klarar av den. Känns som författaren skrivit för det ska framstå som märkvärdigt. Liksom i onödan. Men nu är den slut. Det finns nästan bara en värre. En (egentligen tre) som ligger i finlitteraturens motsatsrum - Femtio nyanser av honom. Sicket skräp. Dravel och inte det minsta sexigt eller upphetsande. Det går inte att bara rapa upp pisk, smisk, s/m o.s.v utan det måste ju finnas en berättelse. Finns bara ett ord - tjatig.  Läste första boken när den kom. Klarade mig knappt igenom, med en gäspning. Tänkte att jag måste tugga mig igenom andra boken för det kanske blir bättre. Något måste det ju vara med tanke på all uppståndelse. Tog till talboksknepet. Jag orkade inte ens lyssna mig igenom eländet när jag körde bil!!! 

Ikväll chansar jag och kryper till sängs med en finne. Han kan leverera ibland. Inte alltid. Hoppas det blir lite upplyftande och blir den inte upplyftande så kanske jag får uppslag med tanke på denna skitdag ;-)



 





Nå´t positivt då?

Hundfällarna jag köpte på My Dog var både snygga, mjuka och verkade uppskattas av hundarna. Man får glädjas åt det lilla.


 


Finns bara en sak att göra en sån här dag. Gå och lägga sig.

Go' natt från en sur och negativ rugguggla! I morgon är en annan dag :-)!

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards