Senaste inläggen

Av Ann-Louise Ryrvik - 4 januari 2014 23:24


Har ju varit ganska hängig pga influensa/förkylning eller vad f-n det är, så det har varit mycket hemma med Erik. Idag kände jag att jag var såpass pigg att jag kunde ge mig ut och aktivera honom.


Först åkte vi ned på hundmässan, MyDog. Utställning är inte riktigt min grej. Jag har nog varit på fyra stycken fördelat över mitt 24 åriga hundliv. Två gånger med hund. (En inofficiell med min första hund Queenie, och en med Kiro för att få en tvåa för korningen. Jag var den enda den dan som fick ett tredjepris...ha ha ha)

Nu tyckte jag dock att det var en strålande idé som aktivering för Erik, plus att det kan vara nyttigt för honom att se att alla hundar i världen inte är schäfrar. 


Vi traskade runt där en liten stund. Såg lite bekanta och jag kunde nog gått där längre men det började bli trångt och lite kämpigt för Erik, så efter att ha köpt lite fällar så stack vi över till Universeum. Vi har ju årskort där och är där ett par gånger i månaden. Bara kikar in, går runt lite och sen drar igen. Alltid skojigt.


   



När det började bli lite väl mycket folk så stack vi. Vi åkte till Nol. Erik hade somnat i bilen och jag sprang bara in för att spana lite. Speciellt skulle jag "bara titta" på lite koi. Suck! Det är som att kika på hundvalpar. Stort sett omöjligt. Naturligtvis var det en liten koi som fick följa med hem. Livsfarligt! Eg skulle man säga "spring åt andra hållet" för det är stor fara att sugas in i den dyra och arbetsamma hobbyn. Mina kompisar Emelie och Christian har ju koi och det har ju lett till jättedamm ute, vinterförvarin med stor pool inne och många dyra fiskar. Vi har pratat ett tag om att jag skulle ta en utav deras hemmafödda småttingar, men nu blev det en liten rackare från Kent i Nol. 


Han är allt jag inte hade tänkt jag skulle ha. Jag skulle ha en mörkare och med vanliga fenor. Jag ogillar i princip lull lull med extra framavlade fluff, men blir man kär så blir man. Han tittade på mig med sina mörka vackra ögon och det sa klick ;-)


 


Han heter numer Jean-Claud van Dammen efter Jean-Claud van Damme efter  skådespelaren. Han brukar vara lite orangetonad och fisken kommer ju från en damm - van Dammen =D Ha ha ha så vitsig jag är tycker jag.

 

 

 

Ganska likt va ;-) !??! 

 

 

På kvällen kom Emelie och Christian för att kika på honom och vi satt och grunnade vad det skulle bli för färg som vuxen. Nu är det ju tämligen ointressant eftersom jag ska ha honom för att försöka träna med och sedan ska han få sällskapa med Danny, men det är ju lite kul. Koifiskars färger är en hel vetenskap både språkmässigt och färgmässigt. 

Gissningarna går åt kujaku matsuba butterfly, men det spörs. 

 

Nu har jag varit ute och kollat till hästarna. Mockat lite, fyllt på vatten och kollat hö. De var vid gott mod, men jag upplever att de saknar lilla matten litegrann. Cazal är verkligen för go. Han gnäggar alltid när jag kommer. De andra typ aldrig. Jo Milou om han tror vi ska träna eller om det saknas något som jag ska fixa. Fnasket och Loke säger inte nåt. Jäkla typer ;-). Var tvungen att ta några bilder på dem.

 

 

Fnasket och Loke låg och vilade medan Cazal och Milou käkade hö.

 

 

Fnasket har alltid bråttom upp och fram och hälsar.

 

 

 

I morse låg de som fördelade på detta sätt. Milou i egen kabyss. Cazal och Fnasket i en och Loke käkade. De är verkligen ombytliga.

 


Nu ska jag krypa ned i sänghalmen. Go´natt!

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 2 januari 2014 23:24


Peter och Johan är i sydostasien och far. Jag och Erik är hemma själva. Det är riktigt mysigt men det blir inte så mycket gjort. Inte med hästarna i alla fall. Men det är skönt att ha en liten vila mitt på vintern, inte för att de går så hårt annars heller men nu behöver jag ju inte ha dåligt samvete för att de inte gör något ;-P.


Jag har i alla fall lyckan att se dem genom fönstren hela dagarna och de roar sig med varann. Ofta hinner jag inte få fram någon kamera. Appropå kamera så är den seeeeg. Tror jag slitit ut den. Om inte den är nära döden, så behöver den i alla fall en helservice. Den är långsam.... Ännu värre är det när det är mörkt och grått, med teleobjektiv och genom en ruta.


Försökte mig på några bilder med den och de blev som följer...



 

Edipo (Fnasket) och Cazal




  

Smidig i bogen eller..



 

Här kommer Cazal och Edipo



 

Cazal förbereder sig..



 

Tjohej upp i luften

 



 

Tada!!!



  




Det är inte bara hästarna som leker med varann. Zack älskar att möta hästarna och rejsa med dem till stallet.


 



 





   

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 1 januari 2014 08:44



Ja då var detta krig över för denna gång. Jag tillhör den lyckliga skara djurägare som är tämligen förskonade, inga av mina reagerar så när som på Loke som kan rycka till och göra något travsteg. Hundarna är precis som vanligt och verkar inte ens registrera att något annorluda sker. Mest påverkad blir nog jag, som blir rejält irriterad över denna dumhet.

Hur i hela fridens namn detta kan vara okey?  Hur kan det vara okey ur någon aspekt? Alla lidande djur, vilda och tama. Alla rädda människor. All brandrisk. All fara för liv och lem. Miljöaspekten.


Vad jag läst på alla f.b statusar så har det skjutits i flera dagar och vid alla möjliga tider och platser. Det finns väl reglemente kring detta, vilket jag inte är påläst på, men oavsett verkar man ju inte följa reglerna. Inga böter utfärdas. Ingen bryr sig. Jag tycker att all försäljning av smällare och fyrverkerier till privatpersoner borde vara förbjudet. Då kanske smällandet kunde hålla sig till organiserade fyrverkerier vid tolvslag. (Onödigt det med, men ändå...)



Efterom jag har hästarna på lösdrift (och inte kan mildra för dem genom att stänga dörrar, fönster och sätta på musik), får jag se till att hålla mig hemma vid tolvslaget, eller åka hem till tolvslaget. Dessutom är det väldigt öppet här och det smäller och blixtrar i alla riktningar. Jag har gjort som så att när fyrverkerierna börjar så går jag ut med gottisar och kalaset börjar. Det är viktigt att smällandet måste komma först och karamellerna sedan, för annars kan jag ju få kopplingen godis - smällare.

Både i fjol och i år så såg jag hur Milou, när kriget satte igång på riktigt, går fram till den plats jag brukar komma ut och ge godis just vid nyår. Genom åren har jag också sett att de blivit lugnare och lugnare. Ingen av de hästar jag har nu har varit riktigt rädda (förutom Loke som har varit ganska skraj), men så klart att de blivit oroliga; ryckt till, travat runt, sprungit in och ut genom lösdriftstallet o.s.v Successivt har det minskat.


I år så var Milou, Fnasket och Cazal helt stilla. Stod bara och käkade. Loke ryckte till, tog något travsteg, ställde sig lite passiv vid tre-fyra smällar som kom väldigt nära bakom kullen. Han återgick dock snabbt till att äta med de andra.



 

Inte bara människosnask som ska förberedas. Äpplen och morötter som ska delas i bitar.

 

 


Milou och Cazal



   

Cazal, Fnasket och Loke. Fin bild va?! Gick inte så bra att ta med mobilen i mörkret :-P

 

 

00.30: Lugnet har lägrat sig. Milou och Loke slappar och Fnasket och Cazal letar förlupna karameller.

 

Av Ann-Louise Ryrvik - 31 december 2013 18:58


Jaha så var det då årets sista underbara dag. Vilket år det har varit! Så mycket man varit med om, så mycket man lärt sig och så kul man haft. 


I går åkte Gubben och Johan. Peter ska på konferens i Singapore plus jobba lite i Kuala Lumpur. Johan passar på att åka med och ska upp till Chiang Mai och hälsa på familjen Harrison. Sen åker han med dem ner till Singapore och möter pappi där.


Hemma är jag och Erik. Det är ju svårt att lämna hästar och hundar och vara borta i flera veckor såhär års. Tack och lov är det inte så plågsamt då vi har kanonväder. Varmt och barmark.


Idag har han och jag kört två upplet med Zack och varit ute länge i skogen med alla vovvarna. 

Mobilbildsbomb!


 

Zack ligger och inväntar uppletandet.

 


Full fart ut.



   

svårt att se att det är 31 december.



 

Föremål på väg in.



  

Erik hjälper till att belöna.

 

 


 

Zack tycker att det är skoj.



 

Ska du skicka någon gång, eller fortsätta stå där och fippla med telefonen!??!!!!!



Fler grejor på väg in.

 


   

Solen sken en stund, men då var vi på väg in i skogen. 

 


Två jämnåriga



   

Zack är väldigt försiktig med Erik. Tur är väl det med tanke på hur hårdhänt han är med mig.



 

Gappayboll is da Shit



 

Tålamod



 

När Erik kastar kan det hamna lite var som helst.




 

Schäfer is da Shit tycker matte!



 

Andra uppletet i skogen.



 

Bruksdomare i vardande ;-)!??!



 

Erik studerar....

 


och kommer med inlägg och kommentarer!



   

Nu är Zack högt uppe på berget.

 

 


 

På väg ned med föremål

 

 


 

Inte lätt att ta bilder med mobil och samtidigt förbereda sig för belöning.

 



 

<3



 

Hem och hämta de andra vovvarna och ut igen.



Puppis har sina ideér....



   

Fick bli ett litet kollektivt godisupplet. Prinskorvar, köttbullar och julskinksbitar = jummie

 

 

 


GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS! VI SYNS IGEN 2014! =D



Av Ann-Louise Ryrvik - 28 december 2013 23:45

Jag är så nöjd över det fantastiska vädret. Snart nyår och det är varmt och barmark. Passade på att ta en riktigt lång promenad med hundarna och de hade enormt skoj. Sprang som galningar, brottades, skällde, grävde i lera, drog i pinnar och badade m.a.o det som är livet om man är hund. Tyvärr fick Puppis ett litet bakslag och gnyr lite nu på kvällen när han ska resa sig. Lite typiskt för jag hade konstaterat under dagens promenad att han var enormt fräsch, tog i, sprang "fullt ut" men  det är som det är. Upp och ned.

 

Zack fick en extra promenad med husse direkt vi kom hem så han har varit extra snäll ikväll :-). En trött hund är en snäll hund he he.

Nu på kvällskvisten kom goa Christian och Emelie förbi. Mycket prat och skratt och jag kurerade mitt halsonda med Absinth. Det rensade gott i rören =D



Lite fula mobilbilder...

                   

 

 










Av Ann-Louise Ryrvik - 27 december 2013 09:35


Det blåste och regnade rejält härromnatten. Vaknade vid fyra och kikade ut på hästarna. De hade gått in i lösdriftsstallet. Stod och kikade lite på dem när de umgicks med varandra. Tog några bilder genom fönstret med mobilen.

Trots att de har tillgång till hösilage hela tiden, så käkar de mycket halm. Loke tröttnade och gick och käkade lite hösilage istället.

Kunde konstatera att de hade det tämligen bra och med gott samvete kröp jag till kojs igen.



                               



 



 

Cazal går över till "andra rummet"....

 

 

 

Får snart sällskap av Edipo och Milou. Käkar lite halm tillsammans.

 

 

 

Cazal går in till Loke. Gosar lite med varandra.(Loke syns inte)

 

 

 


Cazal rullar sig lite. Skönt. Loke går och käkar lite hö i höhäcken.

 

 

 

Dags att nana lite tycker Cazal.

 

 

   



Av Ann-Louise Ryrvik - 24 december 2013 00:18


Eftersom denna bloggen mest är för eget bruk och funkar lite som egen sporadisk dagbok, så lägger jag upp lite mer spårbilder här. De är kul för mig men knappast för någon annan. Är det någon som vill kika - kul. Annars får man skrolla vidare..



 




 







   





 





 







 





 





 








 




 




 




 




 





Av Ann-Louise Ryrvik - 23 december 2013 23:56



Så var det då dan före dopparedan. Efter en skön natt så var man pigg och redo att ta tag i förberedelserna. Medan jag gjorde ägglikör/vaniljlikör och ungsbakade skinkan så la Gubben spår åt hundarna. Gullehonom. Det är kärlek det! 

Likören blev som vanlig mumsig.


 


Sedan många år tillbaka har jag varit besviken på julskinka. Den är aldrig god tycker jag. Smakar inget. Är rosa och helt porös. Finns ingen struktur alls. Jag tycker mig komma ihåg hur barndomens skinka smakade - fantastiskt. Vi hade hushållsgrisar då. Slaktade hemma och skinkan saltades själv. Har funderat länge på att salta själv, men det har inte blivit av. Så i år hände det. Jag beställde en närproducerad KRAVskinka och har saltad den själv efter bästa förmåga. I dag kom då dagen för att koka/ungsbaka. Jag valde att ungsbaka. Efter griljering och avsvalning, testade jag lite på kanten. Den var fantastiskt god, om än lite salt. Strukturen var kalas! 

Tror den blir fantastiskt god till mat och kommer säkert att vara mindre salt lite längre in.


 



Efter skinkgriljering så var det dags för spåren. Legat till sig hade de i alla fall. De gicks väl ut vid 10-tiden och jag gick dem runt klockan tre. Det hade både regnat, haglat och stormat innan jag gick dem. Zack fick det längsta. 1,8 km. Tuffade på fint även idag.

Jag är så jäkla tacksam att det är snöfritt och milt så det är sanslös. Helt suveränt tycker jag. 



 


Sen blev det lite julpyntande. Mest var det Gubben, ungarna, Daniel och Teya som pyntade. Jag gjorde sill.



 

Gamla smällkaramellerna kom upp.


 

Nu på kvällen var det fortfarande totalkaos. Tur vi har några timmar på oss i morgon förmiddag....

Tomten verkar ha sniffat på glöggen ;-)



 

Erik hade fått sin förtidiga julklapp idag iPhone 5S så han var mer eller mindre okontaktbar stundtals...



 

Pållarna mår fint. Bäddade lite extragott åt dem idag. Mina fina pojkar!!!



 

Go´natt gott folk. I morgon är det julafton. :-)


Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se